Aftonbladet – 3 mars 1853, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Till handläggning på Rädstufvurättens 6:e afdeln. förekom i gär det frän Öftverstätbällare-embetet remitterade ransakningsmäl, angäende f. åkaren Carl Fredrik Lilja, handlanden Carl Anders Meicher Wahlström sam: qvinspersonerna Christina Carolina Boman och Maria Lovisa Pettersson, häktade för ätskilliga här i staden. föröfvade tjufnaderoch delaktigket deri. 1 närvaro a! riddarhusfiskalen, kammarherren Rensjerna och riddarbuskamreraren Bogeman, företogs törst undersökning angående den natten emellan den 9 och 10 Dec. 1850 timsde inbrottsstöld, hvarvid ur riddarhusets kassakista tiljgripits en myckenhet penniogar och ätskilliga der förvarade dokumenter. I afseende härå tillkännagaf kamreraren Bogeman att ban ej kunde ur minnet bestämma beloppet af de tillgripee kontanta penningarne, utan förbehöll sig att en ännan dag derem få lemns närmare besked. Säval Lilja som de öfrige tilltalade vidhöllo med en och annan ändring den bekännelse i fröga om samma stöld som de inför Poliskammaren afgifvit och hvilken ur dess protokoll för dem upprepades. Med lika mycken frimodighet som hanjådagalagt i sin bekännelse om nyssnämnde stöld vidhöll äfven Lilja, att han för tio: är tillbaka genom inbrott i hr krigerädet Seipels vid Clara Bergsgränd belägna bostad ätkommit en mängd silfverpjeser, af hvilka ban nedsmalt em stor del på en helme i närheten af de s.k. Gubbhusbergen, för att bereda sig medel till en resa ät Hamburg, der ban ämnat söka sin framtida utkomst. Han erkände vidare att han är 1845 föröfvat en stöld hos jernkramhandlaren Wall, derför ban tillförne varit anklagad, ruen i brist af bevis ej kunnat åt saken fällas; men deremot bestred Lilja att ban haft nägon medbrottsling i sistnämnde stölder. De framstående dragen hos denne förbrytare synas, mer än begäret ait ätkomma nästans egendom, hafva varit en djerf beslutsamhet, alstrad af den förestallningen att nägon ätergäng till bättring för henom icke vore möjlig sedan han en gäng beträdt brott2is bana. För justering af dagens protokoll anstär mälet till den 9 denzes. — Inför rådhusrättens 6:e afdelning förekom i dag äter det af hr Carl Lorentz j:r mot förre vica notarien Fravz Sjöberg, boktryckaren Wall och kryddkramhanålaren Venatier väckte ätal, för det de utspridt ärekränkande besiyllningar om Lorentz. Sedan protokollet för förra rättegängsdagen blifvit justeradt, gjorde käranden den aninärkning, attiprotokellet icke blifvit: intaget att han anmält missnöje öfrer alt domstolen ansett sig böra älägga bkonom att som i dag vid talans förlust anföra allt hvad han i saken hade att andraga. Domstolens oråförande, rödman Alexandersson, förklarade derefter att Lorentz icke skulle ha anmält missnöje, hvarvid sätedes kom att bero. Häremot anmältes misinöjs, med särskild begäran alt det mätte få inSyta i rättens protokoll. Hr Lorentz utvecklade härefier sitt käromål, derati förklarades att på grund af hrr Walls och Venatiers till notarius publicas gjorda uppgifter, att de i samräd med för stöld straftade cen frän riket afvikne konditoren L. Magnusson och dess syster framstöllt mot Lorentz den äreröriga beskyllningen att för tre är tillbaka hafva emottegit pergar af Magnusson för att förhindra införandet af en notis iFolkets Röst, hvilka uppgifter blifrit till notarialprotokollet aflemnade cch der intagits; bvarigenom desamma öfvergätt till en i sjelfva verket oftentlig bandling, ansäg Lorentz att derigenom tydiigen ädagalades att nämnde personor vidtsgit en ätsärd som mäste anses ika brottslig som i fall ryktet blifvis genast utspridt ill flera personer. På denna g:uud ansög sig Lorentz icke behöfva äberopa vittnen, . Hvad tilltalade Franz Sjöberg särskildt angick anstg Lorentz det frän polisen remitterade protokoll tilräckligt styrka Sjöbergs förbrytelse, så att mot honom vitinen ej heller behöfde äberopas. Hr Lorentz yrkade derefter å Sjöberg ansvar enoh 60 kap. 1 och 4 4S missgerningsbalkea och ä all ech-Venatier efter 2 och 4 4 nämnde kapitel. Hr Sjöberg begärde titta dagars anständ för att få senmäla dessa pästäender;br Wall begärde att först tå höra hvad hr Sjöberg hade att anföra innan Wall yttrade sig, och hr Venatier begärde att han mätte blifrån malet skiljd. 3 Käranden: bestred uppskof med målet, men efter öfrerläggning bifölls sädant, med föreläggande för de tilitalade att-i dag ätta dagar, vid samma äfventyr soma käranden till i dag var förelsgåt, nemligen taians förlust, afgifva svaromäl. — Snickaremästaren Johan Christoffer Berg, som den 2 sistl. Dec. dömdes att, för det han slagit sin moder enkan Sara Kollbeck; undergå 28 dsgars fångelse vid vatten och bröd, en söndag stända uppenbar kyrkoplikt samt: derefter göra moådren offentlig afbön fullgjorde i dag efter utständen bestraffning, inför rädhussättens 3 afd. terörde afbön, för hvars emottagande modren personligen var tillstädes. Berg, i dag inställd uti poliskammaren, blef ä fri fot försata. — Vid nämnde afdelning förevar i dag ransakningen angäende häktade förre kronoarbetskarlen Pehr Mortimer Carlström, tilltäläd för det han skall, -den 11 sist. Febroari, uti huset N:o 8 Drottninggatan, olofligen tillgripit dels från kaptenen Conradi en dosa med spelmarker, en härborste och 14 rdr i kontanta venningar, dels ock från sjömannen Anton Eugön Signeul en konvoj ett par byxor, klädeströja och 1 var söflor med galoscher. Öarlström, hvilken förut varit ställd under tilltal för inbrott, men ej kunnat ill ansvar fällas, erkände fritt och otvunget att han, som varit boende i förutnämnde hus, ololigen tillgript ifrägavarande persedlar och kontanta penningar. Genom härpå afkunnadt utslag dömdes Carlström att första resan stöld till ett sammanräknadt belopp af 68 rär 16 sk., böta detsamma med 205 rdr; allt bko, eller, i brist deraf afstraftas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt dessutom en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i S:t Clara församlings kyrka. — Det är förut omnämndt att polisäfverkonstapela Lindvall lyckats att ä Jerntorget gripa en at Stockholms djerfvaste ficktjufvar, förre kronoarbetskarlen Carl Anders Lundberg, hvilken i fera är varit efterspanad. Nämnde Lundberg greps jemte flere sina yrkesbröder nyärsdagen 1849 ä ett utvärdshus af kommissarien Jäderin, efter en på skäliga anledningar af Lundberg och dess sällskapare föröfvad fickstöld, dervid icke mindre än 4000 rår tillgrepos. Kommissarien Jäderin hade nemligen erhållit kännelom om att 3:ne herrar hvarje qväll besökte värdshuset och lefde friskt om, hvarföre de grepos och säsom misstänkte för ofvannämnde tillgrepp häktades. Ransaknirg om denna stöld förevar inför dävaravde :sta men nuvarande rädhusrättens 3:dje afdelning, nen emot de tilltalades nekande kunde desamma