Aftonbladet – 3 mars 1853, sida 2

dansen... den omtålta polkan? — frågade ödmjukt mr Nice, som nu syntes i dörren, efter att åter ha blifvit en civiliserad man. — Blott dessa glada melodier kunna förklara min vistelse i detta vildland. Kate uppfylide omedelbart mr: Nices önskan; men han ensam lånade uppmärksamt öra åt den unga flickans lyckade föredrag. Öfverste Daw och Gontrey hade tryckt sig ned i sina länstolar; och med hufvudet lutadt emot handen, syntes de fördjupade i dystra betraktelser. Det var först sent på aftonen tom Gontrey beslöt att taga afsked af sina vänner, och han framkom ej till sitt hem förrän i daggryningen. Då han steg af hästen, sade honom Antoine att ett svartklädt fruntimmer, som tycktes vara mycket sjukt, kommit att begära herberge, och att hon i detta ögonblick logerade i det förnämsta rummet på Hope. (Forts. följer). — KONSTNÄRLIGT FYND. I kyrkan Notre-Dame de Lamballe har man påträffat en förträfflig tafla af Poussin, som föreställer Kristi nedtagande ;från korsel. Den är i oskadadt skick. : o 9 — VINsKÖRDEN På ön Mavema år 1852, har utfallit så follkomligt missgynnande, att öns Kol nevånare äro försatte i det mest peklagansvärda tills stånd. Åsynen af befolkningen, som stiger till 110,000 själar, påminner om det irländska folket för icke längesedan, Madeira-boernes existens beror ovilkorligen af deras enda vinskörd, och öns område är sålunda deladt, att dess produkter äfven under bättre perioder knappt förslå till att tillfredsställa de små egendomsinnehafvarnes behof. Vinqvantiteten efter skördar under goda är har aldrig understigit 25,000 pipor; nyligen nedföll den till 15,000 och blott en femtiondedel konsumerades af vinodlarne, så att nära nog bela skörden exporterades till utlänningen. Men sistl. är 1852 hade öns innevånare, i stället för att skörda helst 15,000 pipor, icke lyckats erhälla mera än 400.;