Aftonbladet – 3 mars 1853, sida 1

DE TI0 TUSENDES ÅTERTÅG?) AF E MAJOR FRIDOLIN. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. Jagttåget framskred sakta tvärt öfver Jjungheden, och det var i sanning en herrlig anblick att skåda dessa vackra hundar, viftande på svånsen och med flammande ögon galoppera i alla riktningar, för att uppspåra fienden. Hundarnes skarpsinne sattes oupphörligt på de hårdaste prof af rådjuren, som sprungo upp ur deras läger och togo vägen utåt heden; men blott de yngsta hundarne gåfvo någon uppmärksamhet åt dessa flyktinga; för öfrigt bestraffades dylika förseelser omedelbart med Africanus piska. Man hade redan färdats öfver en limmas väg, utan att hundarnes skall angifvit spåren af någon schakal, då man vid horisontem upptäckte någonting, som tycktes röra Big uppöfver ljungen. : — Ser ni den der svarta punkten ? — gade öfversten till Gontrey; — är det en menniska, en struts eller en trädstäm? — Jag tror att det är en menniska, — gyarade Gontrey. — Vid S:t Georg ! det är den arma Nice, — återtog öfversten i det han omedelbart satte sin häst i galopp och styrde honom: i riktningen åt den nämnde svarta punkten. — . Gontrey följde öfverstens exempel, och snart hunno de begge ryttarne fram till denbortkorane, men icke förlorade jägaren. Vi måste afstå från att beskrifva den arme gentlemannens sorgliga och förtviflade tillstånd. Ehuru han begagnade gin bössa så) Se A. B. M 37—42, 4450,