en full börs och försvinner sedan med dem: men då är också börsen tom. Ricourt står sig väl för närvarande. På hvad sätt detta lyckats honom, vet man ej. Emellertid har han eget åkdon. Blir detta välstånd varaktigt? Gud gifve det! Han är ännu alltid samma beskedliga sqvallersyster som på din tid; enda skillnaden är att han blifvit mera trind och tjock, och hans hår är till tre fjerdedelar grått: han är mer än mogen. Beträffande mig sjelf, så slå upp era stora ögon, herr grefve, och skratta ej; ty det är fullt allvar; jag har talang, och jag har mina goda räntor . . . Nej, nej, i trots af edra så ofta upprepade förutsägelser, skall jag ändå icke dö som en gammal portvakterska. Jag har femtusen francs ränta, som ingen kan ta ifrån mig; Ryssen ville att det skulle ställas på det viset; han är en mycket beskedlig man: hvarföre skall han vara så hjertans tråkig? -.. För öfrigt har jag också min talang att rökna på: mitt namn figurerar i stora bokstäfver på affischen och drar mycket folk till teatern. Jag har tiotusen francs lön och tjugo francs för aftonen i flitpenningar. Hvad gäger ers herrlighet om allt detta? Låt se nu, min gamla vän, att du snart låter höra af dig; i sanning, din tystnad bebådar ej något godt. Antingen är du otackeller vet du icke hur mycket jag håller af dig! Hvad skall jag göra för att bevisa dig uppriktigbeten af min tillgifvenhet? Ge på båten både Ryss och teater, till och me de fem tusen, och i stället fara till dig och lefva bland vildarne? ... Säg ett ord, och på min ära skall jag icke efterkomma din vilja! Farväl! Låt mig nu snart få höra att du har upptäckt en stenkolsgrufva, en diamantgrufva eller en rik arftagerska, — det gednare är ändå hvad en vacker ungkarl som du lättast upptäcker, — och kom tillbaka såsom millionär. Var öf. vertygad alt ingenting, nej ingenting i hela