Aftonbladet – 2 mars 1853, sida 1

kant med den stackars sir Anthony, och ait hon vid hans död funnit sig utan alla tilgångar. Jag hade icke bjerta att meddela dig underrättelsen om denne ädle mans död, hvilken du troligtvis. fått erfara genom andra. Så han för några månader sedan gjorde en promenad till ,häst i grannskapet af Tours, der han vistades, hade hästen skenat och ryttaren kommit att krossa hufvudskålen mot ett träd, Dessa omständigheter känner du redan, och jag upprepar dem nu blott emedan de stå i så nära förbindelse med min historia. Du inser väl att så snart jag erhöll dessa underrättelser, längtade jag att kunna vara den sorgklädda damen till nytta. Jag skickade min mor att bedja henne besöka mig och att säga henne, det jag skulle sjelf ha infunnit mig. hos henne, om jag vågat, men att jag icke ansåg det pagsande. Du finner att man bildar sig allt mer och mer. Det är också icke underligt: man umgås ju med ryska furstar! Följande dagen, som var en fredag, förde min mor klockan tu den svartklädda . damen in till mig, Jag nämner dessa särskilda omständigheter, emedan detta saratal var och alltid. skall förblifva ett af. de vigtigaste ögonblicken i min lefnad, emedan jag aldrig, — fast jo, jag bedrar mig: en enda gång, den dagen då du reste bort — ja, blott på den dagen, erfor jag en rörelse, jemförlig. med den som uppstod i mitt bjerta vid åsynen af detta fruntimmer, detta, förnäma fruntimmer, . Det är icke möjligt att gissa till hennes ålder: hon her grått hår, och likväl tycks hon, att. döma efter ansigtets ännu vara ung, och ör skön, ja, verkligt eköp, oaktadt sir 1a bel senhet och sin djupa fOrg. : es kjösler äro insjunkna, hennes händer äro, genomskinliga: hon, är som en vålnad! å man ser henne vill ens bjerta brista, In