DE TIO 7USENDES ÅTERTÅG?) ÅF MAJOR FRIDOLIN. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. — Jag hoppas ni tillbragt en angenäm natt herr Nice? — sade holländaren till sin gäst, — Särdeles angenäm — svarade den sednare — alla de beqvämligheter man kan ha på en landtgård i Yorkshire; det vill söga, Jag är rädd att knappt kunna se i dag, så väl har jag sofvit. — Det fögnar mig — yttrade holländaren i välmenande ton. Han tillade vidare i det han vände sig emot öfverste Daw och räckte honom en kikare som ban höll i handen : — Nu, herr öfverste, om ni behagar begagna det här instrumentet, så skall ni på hafreföltet der borta kunna upptäcka fåglar, med hvilka vi snart nog torde få göra närmare bekanskap. Öfversten satte tuben för gitt öga och riktade den åt det angifna fältet. — Jag tillstår — sade han — att jag ej ser någonting. — Något mera åt höger... Är det rätt nu? — återtog Stark, i det han med handen jemkade tuben. a — Ja, på min ära — svarade öfversten. — Er, två, tre . .. det är ju en hel flock, minet ett dussin ... Nu gäller det att ej förlora tiden, — fortfor han med lifligheten hos en äkta jögare, — vi måste genast bege oss åstad. -— Var obekymrad, herr ö faller dem i smaken, och de s nog I den artigheten att vänta på oss, Vi kunna Se artighe ) Se A.B. ms 37—42, 44—48.