Aftonbladet – 1 mars 1853, sida 1

dricka kaffe medan gossarne spänna för, — sade mynheer Stark, i det han bjöd sina gäster stiga in i huset, medan hans fyra stora söner gingo bort åt stallet till. Den sal hvaruti herrarne inträdde, och som utgjorde det förnämsta rummet, hade blott ett helt enkelt amöblemang, bestående af omålade träbord, lika beskaffade stolar, en mahognybyrå, hvarpå fanns en samling afofantligt stora snäckor, två speldosor, en familjebibel med silfverknäppen och en gipsbild af kejsar Napoleon. Vi böra också nämna ett amerikanskt väggur, åtskilliga horn af gällsynta djur samt två på väggen uppsatta kolorerade litografier , föreställande den ena Poniatowskis död och den andra konungen af Nederländerna. En qvinna af omkring femtio år, ofantligt fet med allvargam och försagd min, gatt vid ett af borden och hade ögat riktadt på en panna stående på ettfyrfat midt emot henne. En hel svärm af små barn med rödfnasiga och smutsiga ansigten, trasigt klädda och barfotade, trängdes otåligt kring den nämde qvinnan, som ännu icke tilldelat dera deras frukost. Vid de fyra herrarnes inträde lemnade barnen, som med ledsnad märkte att ordningen ännu icke kommit til! dem, fältet fritt åt öfversten och hans vänner, och dessa emottogo nu af fru Starks band hvardera en kopp kaffe. Mynheer Stark, som i utöfningen af sin gästfrihet tycktes vilja förena det sngenäma med det nyttiga, satte samtidigt machinerieti gång på de begge speldosorna. En marsch ur operan FernandCortez och valsen ur Friskytten! uppspelades på en och samma gång från de begge msahogsy-dosorna, till stor glädje för ynheer Stark, som föredrog de begge hvarsndra korsande melodierna framför biott en! enda, liksom han iöredrog två guinger framen. Mir Nices nerver kunde dock ej uthörda!