Aftonbladet – 28 februari 1853, sida 3

vv. Gr ELAN. Lu LITTERATUR. , Handledning uti Nivelleringskonsten, med tillämpI ning på jernvägsoch ängsvattnings-anlöggI ningar jemte andra vägoch vattenbyggi: nader; egentligen utarbetad för föreläsningarne till landtmäleri-examen af A. Helani der, ingeniör i kongl. general-landtmäterikontoret. (Stockholm 1853, J.L Brudins förlag.) ); Med detta arbete, som för några dagar seIdan utkom, har hr H. sökt fylla en brist i vår litteratur, så mycket kännbarare som våra nyare industriföretag i flera riktningar fordra mera allmänna kunskaper i nivelleringskonsten, och vi mottogo derföre med tillfredsställelse unjderrättelsen om dess tillgång i bokhandeln. Vid bokens genomläsande visade sig dock, jatt förf. gjort sig skyldig till flera misstag och loriktigheter, så mycket mera oväntade som ifrågavarande handledning blifvit utarbetad för ;föreläsningarne till landtmäteri-examen, och förf. sjelf såsom praktisk nivelör icke torde kunna anses sakna förmåga att ur de välkända källor, hvilka han begagnat, utvälja det användbara och riktiga. Efter värt förmenande hade hr H. gjort allmänheten en större tjenst, om han nedlänt sig till att ord för ord öfversätta någon af de bästa utländska handböckerna i nivelleringskoästen, än att sjelf söka producera ett arb:te, som lätteligen kan Mmissleda en oerfaren nivellör, hvilken är i saknad af annan handledning än den boken kan lemna. Se här några at bevisen för vårt omdöme om arbetets beskaffenhet: I! Förf. beskrifver (sid. 21) ett afvägningsinstrument, på hvilket tuben kan lyftas upp ur de lager, på hvilka den hvilar, och som har vattenpasset fästadt på nedre sidan aftubröret. För att i ett sådant instrument, sedan Sfriga korrektioner blifvit gjorda, ställa syftIinien horisontell, angifver förf. (sid. 29) två olika metoder. Efter den första och beqvämiste af dessa sker justeringen på följande sätt: Luftbubblan i vatteppasset bringas gegom behöriga korrektionsskrufvar i sitt riktiga läge, hvarefter tuben med det Vishövgande vattenpasset ändvändes, så att objektivglaset kommer ät den sidan, der okularglaset förut var. Skulle vattenpasset.nu icke spela in, så korrigeras felet till hälften med skrufven på vattenpasset och den öfriga delen med korrektionsskrufven som tillhör lagret, hvarpa tuben hvilar, med hvicken operation fortfares till dess tubens ändvändning icke har något inflytande på luftbubblan i vattenpasset. Härmed anser hr H, att justeringen är verkställd. Det inses dock lätt, att man genom denna operation endast får veta att de punkter på lagret, på hvilka tubröret hvilar, äro i samma Korisontalplan, men ingalunda att syftlinien är Horisontel, Nivellören måste nemligen dessitam undersöka om ringarne; medelst hvilka ubröret hvilar 1 lagren, äro lika vida, och om detta icke är förhållandet derföre anställa en korrektion. Härom finnes i boken ej ett ord; detta misstag är så mycket oförlåtligare, som Stampfer, hvars afhandling om nivelleing förf. har begagnat, härpå vid flera tillällen fäster läsarens uppmärksamhet, utom det tt man med minsta eftertanke lätt finner, ru vigtig en dylik undersökning är. Om ;n nivellör undersökt sitt instrument efter förattarens metod och funnit detsamma riktigt, så kan han detta oaktadt begå fel vid afvägringen, hvilka ofta kunna öfverstiga hela den Jvantitet han vid afvägningen söker. Antajer man t. ex. att afståndet mellan ringarne r 5 decimaltum och att den ena ringens radie ifverskjuter den andres med endast 0,02 hler, så blir afvägningsfelet, på ett afstånd af 200 alnar, nära 1 fo Är skillnaden cmelan ringarnes radie: större, blir naturligivis vägningsfelet äfven större. 3 För att ställa det ena båret i tubeas häår. sors fuilt horisontelt, använder förf. (sid. 31) n metod, som äfvenledes kan föra till ett riktigt resultat. Han uppställer nemligen på jågot afständ från tuben en stakes fullkomigt vertikalts och vrider tuben till dess det na håret inträffar med staken.Det andra äret mäste då få ewt horisontelt läge, så vida le bilda en rät vinkel med hvarandra. För tt undersöka om nämnde vinkel är rät, upp.