Aftonbladet – 28 februari 1853, sida 3

mänligast. Man invänder måhända att, derest stadsnämnden finner sig böra på barnhuset inlösa 100 barn, inlösningssumman blifrer densamma, eller 15.000 rdr, antingen stadsnämnden erlägger för 100 vara 150 rdr eller för 62 bara 120 rdr hvardera (32som stadsnämnden tillförene erbjudit), och för 38 barn ull afgift efter 200 rdr, samt att försigtigheten bjuler att stadsnämnden ieke binder sig att inlösa ändå ill 100 barn. . Men direktionen mä helt öppet till kännagifva, att en bland de mest talande bevekelsesrunder för direktionens beslut, att efter förmägs bispringa fattigvärden, varit förhoppningen att stadsnämnden: skulle begagna detta tillfälle att undan nöd och elände rädda största möjliga antal barn och deröre ieke borde-tveka. att besluta sig för inlösen å parnhusei af 100 barn, bvilket antal saarare behöfde ökas än minskas; helst dä, efter direktionens förmeande, en obestridiig vinst för hufvudstadens fattigrärd uppkomme derigenom, att: den med ens-blefve befriad från all vidare -omsory och utgift för dessa 100 barn; hvaremot, om fattigvårdsstyrelsen sjelf bestrider värden om samma antal barn, underhållet för lem kommer att verka betungande under flere: ärs tid, enär svärligea kan päräknas att mödrarne kuona, vid barnens tilltagande älder, sjelfva bekosta. deras underhäll; och torde synnerlig uppmärksamhet jemväl böra fåstas derpå, att i sednare fallet inom nutvudstaden tillväxte ett slägte, som, fostradt i nölens boningar, tidigt inledes på osedlighetens och orottets bana och slutade med att befolka fängelserie. Det är på sådan grund barnhusdirgktionen, som umera, ealigt gällande nåd. reglemente, är uadersastad den sorgliga pligten att nödgas afvisa en mängd späda barn, hvilkas mödrar befinna sig iden uslaste elägenhet, och att hänvisa dessa mödrar till fattigärdsstyrelserne, derifrän de icke sällan återvända, ä 1yo anropande barnhuset om en fristad för sina arna barn, ansett sig af bäde pligt och mensklighets känsla manad att efter förmåga, på nu föreslagna ätt bispringa fattigvärden under förhoppning att diektionens erbjudande skall mötas med välvilja och tadsnämnden finnas benägen att fatta beslut om inösande ä barnhuset af 100 barn under innevaranle är. Skulle likväl stadsnämnden icke kunna bereda tillsängar härför och direktionens förboppning om ett sä tort antal barns räddning mäste för denna omstänlighet gifva vika, sä öfverlemnar direktionen till tadsnämnden att bestämma ,ett mindre antal barn ill inlösning, vare sig 90, 80, 70, dock icke under 2, samt att derefter rätta afgiften, sä att den, tillammans med det bidrag barnhuset kan lemna, eller voten af 5000 rdr, dividerad med baraantslet, uppär till 200 rdr för hvarje barn, under önskan att ntalet barn mätte blifva så stort som möjligt. Det kan icke vara nägon beräkning på ekonomisk ördel för barnhuset, som ligger till grund för direkionens önskan att genom stadsnämndens försorg få tt större antal barn intaget å barnhuset, utan har irektionens tillgörande äåsyftat, att, så vidt tillgånarne medgifva, verka i samhällets intresse; och hopas direktionen att, i den män allmänheten välvilligt oderstödjer bemödandet att genom den frivilliga ortstämplings-afgitten bereda barnhusinrättningen öad inkomst, kunna ytterligare utsträcka sin verkamhet. Slutligen får direktionen tillkännagifva, att under;cknade, Berg och Cervin, blifvit utsedde att, ä disektionens vägnar, med de delegerade stadsnämnden ehagade utvälja, uppgöra de närmare bestämmelser2 i fråga om tid och ordning m. m. för intagandelå arnhuset af de barn, som stadsnämnden, i öfverensämmelse med förevarande framställning, må komma tt inlösa.