spela piano för oss. Lofvar ni mig, omicke era lektioner, åtminstone er arm? — Den lofvar jag e gerna, af allt mitt bjerta; jag skulle aldrig kunna få lära mig något på ett angenämare sätt, — sade Gontrey, i det han bugade sig. I detta ögonblick upplyftes förhänget och öfverste Daw inträdde, i sällskap med. två andra personer, hvilka pligten bjuder oss ait mera omständligt presentera för läsaren. De två åren,. som förflutit efter. det samtal hvarmed. andra afdelningen. af denna berättelse afslutades; syntes, hafva skonat dens. gamle krigarens fysik, .och vi-återfinna honom: nu, om icke föryngrad, åtminstone-med. tryggare blick; och lugnare anletsdrag; hans sätt att vara. och: hans hållning röjdesen ännu-kry och kraftfull ålderdom. Ett lugnt samvete, ett modigt hjerta, tidens. välgörande. inverkan syntes bafva ur hans minne utplånat smärtan af flydda dagar... Öfverstens klädedrägt, som var ganska: enkel men: likväl ej saknade en viss. elegans, . bestod: i en blå rock: med silkessnören . och. hvita permissioner. Han höll i handen en blå klädesmössa smed silfverträns och. framtill det hedervärda ostindiska kompaniets namnschiffer. Den förste af-de-två personer, gom åtföljde öfversteny var eh-man af omkring fyratiofem är; han var väl rakad, väl klädd och putsad, hadeshvita och långa tänder, gult, brunt, mer mycket glest hår:Den andre; en fullkomlig motsats: till denna typsförjen verklig gentleman, kunde vara omkring sextio år, var nära sex fot lång, . mager: och knotig.: samt hade jusbrun hy. Hans näsa och haka, begge ika mycket utstående, påminde om ett-polichinell-ansigtes;: döek.gåfvohonom hans långa, hvita hår, jemte hans allvarsamma och stränga väsen, en viss patriarkalisk värdighet. Ena ång rundskuren jacka-af groft gulaktigt kläde, penkläder af mullvadsskinn; gula skinnskor på le nakna fötterna, och en grå hatt med breda kyggen, utgjorde denne landtbrukares drägt, ch läsaren -torde-i, honom igenkänna den 2