STOCKHOLM, den 28 Februari. Bankfrågan. a. Den nya bankens nominella och reella kapital — aktiernas storlek och de successiva inbetalningarne å dem — bankens rörelse — oktroytiden. Sedan vi uti en föregående uppsats i största korthet vidrört frågorna om behofvet af en enskild bank i hufvudstaden, ändamålsenligheten af bankens öpprättande genom aktieteckning utän solidarisk ansvaärighet samt bankens ställning till härvarande riksbank, öfvergå vi nu till granskning af några utaf de hufvudsakliga bestämmelserna i bolagsreglorna för den nya banken. En afde första frågorna vid stiftandet af en bank är att dess kapital blir lämpadt efter dess förelse, så att det ej är för stört, då det icke med fördel kunomsättas; och lätt löckar till en vågsämmare utlåning för att skyndsamt kunna göra de stora summorna räntebärande, och icke Heller för litet, då dels omkostnaderna för bankens förvaltning medtaga för stor del af vinsten samt dels möjligen inz träffande förluster alltför lätt kunna hota bankens ställning. Som ei ny bank: endast småningom kan utveckla sin Törelse och allteftersom denna stiger har behoöf af tillökning i kapitalfondy; har man, vid aktiebankers stiftande i länder, der banksystemet är mest utbildadt, vidtagit den utvägen; att tillse början blott infordra mindre belopp af de tecknade aktierna; äfvensom endel af dessa vänligen reserveras för att framdeles utsläppas i mån af rörelsens utsträckning samt behofvet af större fonder. Härigenom erhålles ett nöminelt :och? ett reelt kapital. Det förra omfattar hela det från början bestörndaaktiebeloppet. Det andra utgör den det häraf som genast till banken inbetalas. Det reella kapitalet Kanpå detta sätt fortfarandeoch ganska lämpligt förökas i förhållende till förelsen; utan att man vid bankens stiftande behöfver