gingo att med: hjertliga helsningar välkomna den unge mannen. :3 ! : En nog rundlig tid har förflutit, sedan läsaren en afton. vid utgången från Parisersoperan hade tillfälle att .bemärka.de begge unga flickorna; -hvarföre vi -också anse.-oss böra upprepa, att .de-voro. två. verkligt intagande varelser med vackra ovala ansigten;rosenröda kinder, koraliförgade döppar, biö ögon, guldgula och silkeslena lockar, kortligen två hufvuden, värdiga en Lawrences pensel; Kate, den äldsta, kunde vara omkring aderton år, och hennes smidiga växt, hennes välformade skuldror företedde redan en fulländad qvinnas alla fullkomligheter; den yngsta deremot var ännu blott ett förtjusande barn; dock tyckte man sig kunna, underde oregelbundna och barnsliga dragen, i henne upptäcka en värdig medtäflerska till den äldre systern. — God dag, berr de Göntrey! — sade Kate, i det hon hjertligt räckte grefven sin hand, — vi ha väntat er alla dagar i den här veckan, och hade ni icke af er sjelf kommit hit i dag, så skulle vår far i morgon ha begett sig till Hope, för att hog er upplifva minnet af era vänner. — Det skulle varit en lycka för mig, miss Kate, att se öfversten hos mig, om också hans besök hade fillskyndat mig en förebråelse, den jag likväl ej förtjenar. Vi stackars andtmän, vi ha så liten tid öfrig: arbetet tar aldrig slut för oss, nästan hvar minut måste vi ba uppsigt öfver vårt folk; och kunde jag å följa mitt hjertas böjelse, så kan jag på samvete försäkra, att jag helst ville tillbringa illa dagar här hos er, — tillade Gontrey med en förbindlighet, hvaraf miss Kates friska kinder: blefvo helt purpurröda. — Och ni, miss Mary, — fortfor den tnge mannen, i det:han vände sig emot den yngstaj — väntadesni mig också lika otåligt? 7 ände — Ja, lika otåligt som Kate, fast jag icke som hon minst tjugo gånger, på dagen -steg ipp på kullen föratt se om -hon kunde.uppa äcka er . på slätten, — svarade. Mary .med rela enkelheten hos ett frispråkigt barn, . td