Article Image
skicka ut på bete mina behornade och äfven andra undersåter. Hvad du skulle skratta, min kära Bijou, om du såge mig på fullt allvar räkna mina får, jag, som hittills icke ens förstått att räkna penningarne i min bordslåda; men hvad kan man väl säga derom? De flesta här i lifvet lära sig addition först då de icke mera ha något att addera. Omkring klockan half sju har all boskapen tågat af och jag går nu tillbaka på mitt rum, för att sysselsätta mig med räkningars och brefs skrifvande. i Klockan tio intages en tarflig frukost, hvarefter jag sätter mig upp på min Pony och rider ut att bege boskapen. Denna inspektion, som jag stundom upplifvar med en smula jagt, kan då medtaga min tid ända till klockan fyra: detta är timman för hjordarnes hemförande, och då måste man åter företaga derag räknande. Då denna operation blifvit verkställd, är tiden inne att spisa middag, och jag slutar min dag med att röka två eller tre cigarrer, för att följande dagen åter tillbringa lika uppbyggliga och lika angenäma stunder. ch jag finner mig i sanning ej så särdeles Illa deraf. Jag vill icke göra mig mera enstöfving och mera öfvergifven af menniskor, än jag i sjelfva verket är. Jag har till grannar på ett afstånd af tre timmars väg en Aktningsvärd holländsk landtbrukarfamilj, mynseer Stark, hang fraw och deras fjorton barn. Jag kan väl icke presentera för dig denne pariark såsom en fulländad gentleman; men iminstone kan jag åberopa honom såsom en itmärkt skicklig Jägare, hvars bössa har nedagt lejon, buffeloxar och giraffer; min afrikanske bjelte har väl icke, — i den delen är ag utan alla illusioner, — en så särdeles vald! onyersation, och oberäknadt kreatursskötsel, miser på ull och spanmäl, nägra berättelser m afrikanska jagtpartier, hvilka jag redan kan utantill, vet Jag ej ett enda ämne, hvari! nan kan aflocka honom fyra ord... men cke dess mindre känner man då och då beiof af att se en menniskofigur eller nägot itåt, och med undantag af gamla Antoinel

26 februari 1853, sida 1

Thumbnail