— Man läser i Skånska Correspondenten: Den Nordiska festen, som annars plägar firas d. 13 Jan. men i är blifvit uppskjuten i anseende till det ringa antal studenter som vanligen vid denna tidpunkt vistas i Lund, ägde rum den 12 dennes ä Akademiska föreningen, och bevistades af omkring 100 personer. Sedan en sexa blifvit intagen, framsattes bälarne och stud. W. Lindblad besteg tribunen, samt föreslog en skäl för nFädrenas minne,. Talaren erinrade särskildt om de förluster Skandinavien lidit under det sistförflutna äret. Sverige hade mistat sin älskling den milde konungasonen prins Gustaf, polyhistorn prof. Palmblad, skalden Valerius och juristen Lundell, Norge statsmannen Sibbern och Danmark vetenskapsmannen Schouw och krigaren Flensborg. Doc. mag. Fr. Blomstrand uppmanade de församlade att tömma löftets bägare. Med enighet borde vi söka medverka till uppnåendet af det höga mälet Skandinaviens storhet och ära, hvilket endast genom samdrägtigbet kan vinnas, ty blott enighet gifver styrka. Mag. Wilh. Blomstrand föreslog i ett livadt och frisinnadt föredrag skälen för Danmark. Talaren förmenade att: Skandinavien med sina 7 millioner innebyggare, sina stora oförliknelisa minnen äfven torde böra hafva ett ord med i laget vid afgörandet af de vigtigare europeiska frågorna, det borde med mera skäl kallas en stor makt, än flera af de rikena ät hvilka man länge gifvit ett sådant namn, men hvilkas storhet blott är skenbar och vid närmare betraktande reduceras till litenhet. För Nordens storhet hade under de sednare ären onekeligen Danmark uträttat mest. Det hade värnat Skandinaviens sydliga gräns mot rofiystna hopar, som hotade att inkräkta en del at det gemensamma fäderneslandet, och derigenom hade det än ytterligare förvärfvat sig anspråk på brödrafolkens kärlek och tacksambet. Stud. N. A. Roos föreslog en skäl för Norge, och päminte härvid om de oförgätliga dagar, då Lunds studenter gästade det gamla Norges hufvudstad, der de funno det mest bjertliga och körleksfulla mottagande. Sist bad talaren den friska nordanvinden bära vära helsningar till bröderna på hinsidan fjällen.. Mag. R. Warholm föreslog skälen för Upsalas universitet. Talaren sökte visa: att endast genom en egendomligt sjelfständig utveckling bos hvardera af de tre Nordiska rikena kan en verklig skandinavisk enhet uppstå; talade om den lott som är de flesta svenska ynglingars, att längt från vetandets och bildningens medelpunkter, ute bland folket arbeta för Sveriges utveckling ; och slutade med uttalandet af den förhoppning, att sönerna af Upsala aldrig mätte förgäta, att det sista mälet dock är Sveriges utveckling till ett allt mera kristligt land; under detta vilkor skall det jemväl bäst fylla sin plats som lem i det skandinaviska hela. Till slut uppträdde stud. A. Rundbäck och erinrade om, huruledes vid en högtid sädan som denn2, en minnets och SE a LE RANN Ed RA REA TA Se ör ÅL ay RR PREII