om den redan existerande trävarubandeln med visswet af samma anledning skulle komma att utvidgas. Jtan vigt ansågs icke heiler den anmärkningen, att len del af provinsen, som af den omnämnde jernväsen skulle passeras, bebos af en allmoge, hvars Ssynvart tilltagande välständ företer bevis på den drift ch omtanka, hvilka synss förvissa, att hvarje ätgärd ill beredande af en lättad rörelse skulle med lifligret omfattas och bära tidig frukt. Slutligen trodde nan att tiden nu vore inne att bringa detta förslag i bane och underkasta det allmänhetens pröfning, då nn kände det af Konungen med vis beräkning tatade beslut att läta utarbeta en plan för hufvud-jernvägslinierna inom landet, af hvilka man förmodade utt den nämnde vägsträckningen skulle kunna komma stt utgöra en del. Frågan framställdes till ämne för liskussion inom hushällningssällskapet, som dock ieke ärer funnit den förtjena afseende. tU — P, T. meddelar följande om en svensk boksamling på Island: Då det af ena tillfällighet blifvit kändt, att på Isand endast få svenska skrifter lära finnas, uppstod för nägot öfver ett är sedan planen att genom en insamliag och vänskaplig föräring af den svenska bokpressens utmärktare alster, förewädesvis hvad angår landets och folkets eget skaplynne, öden och förhälanden, göra svenska litteraturen bättre förestäld på (sland, til: hvars första bebyggande äfven svenskarne . sin raän bidragit, och till hvilket jemväl värt fådernesland länge stått i skuld för oskattbara upply:aipgar öfver sina fornbäfder, äfvensom omedelbart genom ett tid efter annan förvärfvadt större antal at isländska handskrifter, förvarade på kongl. biblioteket i Stockholm, till en del ock på universitetsbiblioteket . Upsala. Man fann denna tanke lycklig, och den blef öfverallt med välvilja omfattad. De lärda samfarden i Stockholm cceh Upsala, enskilde författare och ie förnämsta bokförläggare i värt land, hvilka alla delade en gemensam önskan att se svenska namnet iterlifzadt och bevaradt bo3 sina stamförvandier på len aflägsna ön, begagnade med nöja detta tillfäl.e att gitva ett uttryck af sin aktniog och tacksamhet mot sina högt förtjente fränder på Island, hvilka med ;å mycket nit och kärlek värdat forntidens odling, och me i egna snilleverk förkofrat arfeet från förgångna sl gten. Man fick snart en rikhaltig och värdefull samling af omkring 500 band, utgörande ett urval af svenska skrifter, hufvudsakligen frän nästförflutna och innevarande ärhundrade, särdeles at! dem som röra svenska språket och vitterheten, häfder och fornlemningar, jordoch naturbeskrifning, lagar och samhällsförfattning, borgerliga och kyrkliga förhöllanden, seder och odling i allmänhet, — med ett ord allt, som kunde gifra en klar och fullständigare bild af svenska landet och folket. Boksamlingen var ätföljd af en förteckning öfver innehållet cca gifvarnes n:mm, jemte särskilda till vederbörande myndigheter på Island ställda skrifvelser (dels frän svenska akademien och kongl. vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademien, dels frän förslsgets upphofsman och verkställare) ?), äsyftande att angitva gätvans mening och betydelse. Denna boksändning, som under förden från Köpeahamn till Island hade att pä hafret utstå de väldsamma stormarne i sistl. Oktober mänad, har, enligt nyligen hit ankommen underrättelse, lyckligen anländt till sin bestämmelse. Från säväl biskopen öfver Island hr Helgi G. Thordersen, som styrelsen öfver stiftsbiblioteket i Reikiavik, till hvilket den lilla bokskatten blifvit öfverlemnad, hafva skrifselser blifvit meddelade, iunebällande uttryck af lidig erkänsla för dena dyrbara och innehällsrika gäfsan, och ej mindre för de ädla tänkesätt, som föranledt densamma, och det vackra sätt, hvarpå svenskarne erisrat om sin stamförvandtskap med Islands bebyggare, hvilka råknade för ea heder att stå i slägtskapsförbindelser med ett så berömligt folk som detsvenska; och hade den emottagna föräriogen ett särskildt värde derigenom, att den nära frändskapen mellan det svenska språket och det isländska gjorde för nästan enhvar bildad isländare lätt att tillegna sig en litteratur, för honom förat nära okänd, men så värd att känna, genom allt det sköna cch utmärkta, som hona innehäller. ) Förf. af Svenska språkets lagar.. ND