Aftonbladet – 25 februari 1853, sida 1

uppståndelse hade hon sinne blott för sin otillåtna kärlek; hvars ljufva fröjder skulle störas af er oväntade hemkomst. Deraf den med en så infernalisk konst spelade komedien i grannskapet af byn Saint-Martin-es-Tours. Begif er till: skådeplatsen för denna tilldragelse, fråga om det gifves någon aldrig så obetydlig omständigbet, som bestyrker att någon lefvande person funnits inuti den vagn, som nedstörtat i bråddjupet; fråga hvad det blifvit af den der besynnerlige kuriren, som försvunnit likt en vålnad, och hvaraf man ej funnit minsta spår; tag i förhör postiljonen Jean, och ni skall af honom erfara hela sanningen. Men utan att bege er längre, gör blott ett besök i byn Ivry-sur-Seins, gatan Saint-Frambourg, n:o 12, och det lyckliga paret ni finner der, under namn af herr och fru Smidt, skall göra alla vidare forskningar öfverflödiga. Den okände vän, som tecknar dessa rader, tror sig uppfylla en helig förbindelse, genom att afslöja ett så afskyvärdt törräderi, och -han förlitar sig nog på sina rena afsigter, för att tro sig kunna dölja sitt namn under anonymitetens slöja.n Under hela läsningen af detta bref förblef Anthonys ansigte kallt, orörligt, och det röjde ej minsta uttryck. Den som sett honom, skulle hafva tagit honom för en marmorbild; men stora svettdroppar mnedrunno långs åt hans panna, och den som lagt handen på hans hjerta, skulle hafva känt slag, hårda som om de velat spränga hans bröst. — Jag behöfver icke säga öfverste Daw vad bruk en rättskaffens man vanligtvis gör M ett anonymt bref, — yttrade baronetten ned stolthet, och i det han räckte brefvet illbaka åt öfversten. Öfverste Daw svarade i nästan bönfallande on: — Jag vet det ganska väl, sir Anthony, och jag ber er ursäkta en svaghet, som unler andra förhållanden vore ovärdig en man vf heder och en militär; men mitt sinne är nedtryekt af olyckor och sjukdom. Under de vå sista ären har mitt lif varit blott en lång