Aftonbladet – 25 februari 1853, sida 1

samma minnen i Anthonys hjerta; ty han sänkte ögonen, likasom hade ban ej vågat blicka henne i ansigtet, och närmade sig med långsamma steg ,öfversten. : Ehuru med mycken möda, steg öfverste Daw upp ifrån länstolen och yttrade i en högtidligt allvarsam ton : — Sir Anthony, ni torde ursäkta att jag tagit mig friheten bedja er besöka mig; men jag har vigtiga saker att tala med er om, och en gammal blessur, som åter öppnat sig, sätter -mig ur stånd att gå, efter hvad ni sjelf ser. Var god och sitt ned: — Jag finner mig gavska lycklig — svarade Anthony — öfver: att ett tilltälle erbjudes mig att förklara min sympati för en officer, som på ett så ärofullt sätt lidit för det gamla Englands: sak, och hvars hårda öde väckt ett så lifligt deltagande hos alla dem, i hvilkas bröst klappar ett engelskt hjerta. — Jag tackar er, min herre, för de vackra tänkesätt ni behagar yttra — sade öfversten; — de äro sådana som jag bort vänta mig af en vspenbroder, en engelsk officer. Tillåt mig nu att skrida till sjelfva föremålet för det samtal jag utbedt mig af er. Ni torde ha den godheten först läsa detta bref. Öfversten framtog ur bröstfickan ett bref och räckte det åt baronettens Denna skrifvelse hade utan tvifvel varit läst många gånger; ty papperet var skrynkladt och på flera ställen syntes bläcket utplånadt af tårar. Skrifvet på engelska och dateradt föregående dagen, hade brefvet följande lydelse : En hederlig man anser för en pligt att sätta er i kännedom om de elaka stämplingar, för hvilka mi är ett föremål. Med ett redligt bjerta och såsom en öm make, begråter ni en nyligen timad katastrof, utan minsta aning om att ni är en kastboll för en otrogen -makas, en ovärdig ung mans ränker ! Mistress: Daw är icke död! ... Alltsedan återkomsten till Europa, har hon hejdlöst och utan -höfva öfverlemnat sig åt en brottslig böjelse för sir Anthony Bradshaw. Vid underrättelsen om er märkvärdiga åter