Aftonbladet – 25 februari 1853, sida 1

Den för sammanträffadet med öfversten utsatta timman var alltså nära för handen; Anthony tystade alla betänkligheter, steg upp i en kabriolett, och gaf befallning att man skulle köra honom till hotell Meurice; men då den unge mannen stigit ur vid hotellets port, kände han sig helt obeslutsam. En dödsblekhet betäckte hans anletsdrag, och det behöfdes en ytterlig viljans ansträngning för att förmå honom att träda in genom porten; med darrande röst frågade han portvakten hvar öfverste Daws våning var belägen. Öfverste Daw, som i detta ögonblick befann sig i en vacker salong af en bland de präktigaste våningarna i hotell Meurice, var en man af omkring femtiofem år, lång till växten och mycket mager. Hans långa hvita hår gaf honom en anblick af värdighet och patriarkalisk välvilja. Den glänsande saf ransförgade huden i öfverstens mycket magra och knotiga ansigte liknade ett pergament, hvarpå Bengalens sol tycktes hafva förtorkat ända till sista svettdroppan. Öfverste Daw, helt och hållet svartklädd, satt i en stor länstol med hufvudet nedlutadt eraot högra handen. De djupa skrynkor som fårade hans panna, det dystra uttrycketihans anletsdrag, förrådde en djup sorg och en själssjukdom, gom hade motstått läkarekonstens alla försök. Emellanåt röjde likväl glansen i den åldriges öga och läpparnas lifliga krusning, att det ännu under detta sorgliga yttre bodde en osviklig kraft, en jernbård vilja, som trotsat den grymhet och de qval han måst uthärda af en bland Asiengz omenskligaste tyranner. Helt nära öfversten salt hans dotter Kate, i djup sorgdrögt och med en brodersöm ihanden. Då en betjent anmälde sir Anthony Bradshaw, steg Kate upp, tryckte en kyss på sin fars panna och förberedde sig till att lemna salongen. Icke dessmindre mötte hon baros netten i dörren och gaf honom med handen en hbjertlig och dyster helsning. synen af den unga flickan upplifvade troligtvis smärt