Aftonbladet – 24 februari 1853, sida 1

DE TI0 TUSENDES ÅTERTÅG) AF MAJOR FRIDOLIN,. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. VIL Omkring en månad efter Anthonys och Gontreys samtal, klockan nära fyra på eftermiddagen, gingo Måequinet och Sampigny i ett herrligt solsken, med lorgnetten i ögat, och med långsamma och tröga steg fram och tillbaka på boulevard de Gand. — Det är visst och sannt, — sade Mquinet till sin följeslagare, — att man snart icke mera ser till någon enda bekant i hela Paris: nu mera träffsr man här blott ohyfsade landtjunkare från Carpentras och dylika från SaintMalo, vid hvilkas åsyn man helst tar till flykten; roen hvarthän skall man fly? Se, det är frågan! — Ut till landet, — svarade okonstladt Sampigny, — Ja, der är lifvet såstilla och angenämt, och framför allt mycket muntert! — återtog Meåquinet i hånfull ton: — der kan man njuta försiröelsen att jaga; hela degen om vandrar man omkring på fälten i damasker och med en tung börda på ryggen, för att, såsom en lycklig Nimrod, hemföra ett halft dussin rapphöns, dem man eljest köper hos Chevet för två francs stycket. -Ser du, min vän, hela det här samhället med alla dess förströelser, detta Jif, ja, hela denna verld, allt är gammalt, tråkigt, illa inrättadt, illa ordnadt; det måste helt och hållet göras om, — sade den blagerade unge mannen, utan minsta aning om att ban sålunda på förhand omfattade medborgaren P. J. Proudhons system. — Men hvad skola vi då ta oss till på denna långa och tråkiga dag? — återtog SamPigny, som, mera filosof eller mindre djerf —— ) Se A. B. ps 37—42 och 44,