Aftonbladet – 24 februari 1853, sida 1

in sin vän, icke tänkte på att reformera verlden. — Skulle vi icke, — tillade han efter en paus, — gå på Varietås? Bijou skall vara förtjusande i sin nya roll. — En ljus idd, Sampigny!... — Vore jag ninister, skulle du få hederskorset, — sade Mequinet, Och med en häftighet, som icke dess minäre förridde en stor svaghet för denna mrmpra verlds förströelser, drog han sin vän med sig! ram ti!l ett af dessa sällsamma monumenter, med hvilka den municipala frikostigheten besåfvat Pariser-bouievarderna. Spektakelaffischerne utbredde sig gröna och sula öfveret på den murade kolonnen, medan på dess nedra del påtez pectorales, eaux capillaires, dents osanores i mångfärgade bokstäfver rekommenderade sig åt de förbigåendes lättrogenhet. — I afton spelar ej Bijous; det är som om det vore beställdt! — sade Måequinet, som uppmärksamt hade läst Variets-teaterns affisch. — Ah, för tusan, — inföll Sampigny, — jag glömde att Gontrey reser bort; ja, i dag eller i morgon lemnar han oss. Bijou spelar icke, det är ju helt naturligt; Calypso kunde icke trösta sig öfver Ulysses bortfärd. — Men är det då verkligen sannt? Gontrey reser sin väg ifrån oss, han får ärfva! — sade Måquinet. — Eljest vet man icke hvad man skall tro, då man i våra dagar hör talas om en rik onkeli Amerika; det stöter så mycket på roman, alt jag ej gerna vill ta detför kontant. För öfrigt var det ett arf, som kom just väl till lags; ty jag har länge märkt, jag, att den unga mannen spelade en dålig fiol. — Jag skulle förbannadt: gerna vilja spela den fiolen, — återtog Sampigny; — jag har af säker hand, att Gontrey af sig sjelf har öfver trettifemtusen francs ränta. Och nu faller det till honom som ifrån skyn, ett fabelaktigt ari! Man vet icke hvad allt detta arf innebär. Det innefattar allt: millioner, dollars, hela städer, gtenkolsgrufvor, fem procentsfonder, aktier i franska banken; med ett