Aftonbladet – 23 februari 1853, sida 3

fordrande genom gödning, de olika gödnings-! medlens beståndsdelar, rätta behandling, an-! vändande och verkningar redogör författaren i serdeles noggrant. Lika fullständigt ytirar han sig rörande Guanooch Bengödning, dess användning och verkan, och flera serdeles intressanta fakta anföras derom. Möjligen är det svenska jordbruket icke kommet till den ståndpunkt, at användandet af guano ännu kan anses fulltl: lönande, ehuru den af flera större jordegare il! södra Sverige med stor fördel begsagnats. i Bland dem torde ryttmästaren Möller på Skot-; torp i Halland förtjena att serskildt omnämnas, hos hvilken vi för några år sedan sågo den förvånande verkan, som guano, användlc på en af naturen temligen vanlottad jord, åstad: : kommit. i I alla fall är hvad författaren rörande dette l. gödningsmedel anför af stort intresse och ser)1 deles äro hans upplysningar om sättet förl: Guanos pröfning af värde, sedan det visat sigl: att detta gödningsmedel, som i stora qvantiteter afyttras, stundom är förfalskadt eller a! , mindre god beskaffenhet. I Hvad författaren yttrar rörande Bengödningen l, är för det svenska landtbruket åter af myckeni 4 I q TE vigt, helst till stor skada för detsamma artikeln kreatursben i flera år utgjort och ännu ntgör en betydande exportvara till England, der den med stor begärlighet och till högt pris af landtmännen användes. Hos oss deremot vilj bengödningen ännu icke komma rätt i gång;S blott en eller annan större egendomsegare har dermed gjort försök, och ehuru dessa, då de blifvit rätt verkställda, lemnat fördelaktiga re-F sultater, finna de fleste sig likväl icke hägadel, att använda benmjölsgödning i större skala. Möjligen orsakas detta dels af obekantezkap med ifrågavsrande förträffliga gödningemedel, dels ock af okunnighet om huru det bör användas. Emellertid fortgår benutförseln till förlust för vår egen jord, ehuru denna utförsel något minskats. Den uppgick 1842 till 199,000 lispund, och har derefter uppgått till lägre men mycket omvexlande belopp, af hvilka det lägsta med 46,000 lispund varit år 1850. Det sist kända är 70,958 lispund år 1851. Huru stor denna förlust är, visas lättast genom de af författaren meddelade uppgifter om i Tyskland vunnen erfarenhet rörande benmjölets förmåga att öka vegetationen. Användt till gödning, t. ex. för råg, anses en centner eller 100 skålpund benmjöl öka afkastningen med ätminstone 1, tunna råg, jemte motsvarande qvantum halm. Användes fint benmjöl till en ej alltför : bård jordmån. anses dess verkan sålunda fördela sig, att den utgör på hvartdera af de trenne första åren 25 å 30 proc. och på fjerde året 10 proc. Det är således ett både ganska verksamt och varaktigt gödningsmedel. Tillämpas nu denna erfarenhet på vårt land, så synes, om i beräkning tages att under de tio åren 1842—1851 härifrån exporterats tillsammans omkring 50,000 skeppund ben, och om efter hvarje skeppund beräknas enafkastning af 6 tunnor råg, (oberäknadt de ökade skördar som samma gödningsmedel de följande åren befrämjar) att derigenom förlorais 300,000 tunnor råg. Uppskattas nu detta qvantum råg (å 8 rdr bko pr tunna) till ett värde af 2,400,000 rdr, och anses exporten af ben (å 6 rdr pr skeppund) hafva inbringat 300,000 rdr, så uppstär dock den betydliga förlusten af 2,100,000 rdr bko för blott nämnde tio år. Det vore väl om våra landtmän tillvaratogo de ben som i hvarje hushåll nu bortkastas, eller uppmuntrade fattigt folk att insamla sådana och derefter uppköpte dem. Det torde invändas, att de sålunda insamlade qvantiteterna ej blefvo serdeles stora; men man bör ihågkomma, dels att benen i flera år. kunns förvaras till dess en tillräcklig mängd hinner samlas, och dels att det deri nedlagda kapitalet är så obetydligt. Hvad sjelfva krossningen af de insamlade benen beträffar, så kan den lätt åstadkommas medelst ett föga kosatsamt stampverk, hvilket äfven vid det obetydligaste vattenfall kan uppsättas, och ställas i gång våroch hösttid, då vattentillgången ofta är öfverflödig. Författaren anför att på de sista 15 å 20 är åren har benmjölstillverkningen i Sachsen sålt: ökat sig, att då i öfra Lauzitz en driftig landtman 1837 beredde 600 centner hade hans tillverkning tio år derefter stigit till 15,000 lispund, och i samma trakt bereddes dessutom 50 å 60,000 centner, utan att alla reqvisitioJ ner ändock kunde tillfredsställas. Författaren anser att genom den årliga benmjölsförbruk-pe ningen blott i Sachsen åstadkommes en ökad föj produktion af mera än 22,000 tunnor råg årigen. z PR fven rörande oljkakor såsom utfodringsmedel åt boskapen och till gödning å åkerjorden yttrar författaren sig omständligt. Hvad härutinnan förekommer är af intresse för våra lter andtbrukare, helst sedan oljfabrikerna så beydligt ökat sin tillverkning, och konsumtioaen af oljkakor inom landet märkbart tilltasit, i mån som erfarenheten lärt att de utgöra tt förträffligt näringsmedel för boskapen. Önskigt vore om de än mera af landtmannen användes; ty då skulle icke inträfta, hvad som !9 m sker, att oljkakor af fabrikanterne behöfva ån xporteras till England ). : Författaren uppgifver att då nära 4009,000)a! entner oljkakor årligen från Tyskland expor-sar eras till England, skulle, om svaran stannat rår nom landet och endast användts till åker-22 södning, derigenom kunnat produceras öfverlyn 00,000 tunnor spanmål. Fördelen af oljka. kornas inhemska förbrukning skulle, enligthvi Örfattaren, blifva ännu större, om de begag-ea iades till kreaturs utfodring, enär medelst dem! 4 unde produceras 80,000 centner kött, somag örfattaren värderar till 2 millioner thaler,lqet wvaremot exporten af oljkakorna skall inbringa jroc lott vid pass 300,000 thaler. ikac Sedan vi nu redogjort för innehållet af hr ri Stöckhardts bok, tveka vi icke attrekommenva lera den företrädesvis hos de af våra ländt-,, nän, som sakna tid och tillfälle att studera! ga; rn EN a rå neg en Reg en YRAN ÄRR I -— jen t— AB 0 CA ODM FA 0 3 DE DS rr SASHLR NN NN HM RA Ö NA AD CY FO Us Ft