Aftonbladet – 22 februari 1853, sida 3

cialiter behandlas, äÄterstod ingen annan utväg, att antingön äta sken ond öch hället för la r hvarigenom bibringades underbefäl och manskap den för krigstukten högst farliga öfvertygelse, att andra grunder vid bedömande och bestraffande af fel til hörande ifrägavarande kategori följas för officerare an för underordnade; sä att, på samma gäng ett sä dant fel, begängöt af en individ tillhörande manskapet, nära nog anses förnedrande och ådrager denne stt strängt straff, skulle en officer förl en likartad förseelse icke anses förtjent af den ringaste bestraffning — eller ock att, så högst motbjudande det föreföll, låta med saken lagligen förfara.:: Att regenentschefen uti valet. mellan tvenne sådana alterrativer befann sig uti ett högst kinkigt och ömtåligt dilemmå; måste väl af erbfar otvänget medgifrås: Öfver det alternativ, soim valdes; må nu allmänha omdömet utfalla huru som helst, gillande eller Opillande, sä skall ingen opartisk och aldraminst den, som känher den böstutanide personens Karakter, a örneka, att beslätet var dikteradt af den strän; pligtoch rättskänsla. I Vi förmoda, att de upplysningar vi uti denna ömsSlida fräga nu meddelat — och hvarvid vii möjli. zaste mätto sökt hålla oss inom grannlagenhet zrähs — skola Ätniinstone i nägon Mmän bidfaga till nodifierande af då skefva omdömen , som lat bilda sig hos dem; hvilka endast känna till sak yttre, men icke dess inre sida, och att det skall hafpa lyckats oss att förringa kraften åf de fula: insinuationer, som Landskrona Körrespondentens ärtikel inne: häller. ? aj (Insändt.) Angaende förslaget till en pensionsinrättning för ecklesiastike tjenstemäns enkor och barn. I A.B. Mm 27 anmärker en ins..—1——, säsom ett 1varstäende ,barbari i vär lagstiftning, att ingen låg ännes ill skydd förde arma djuren. Och hveni med sifver ej gerna, att det är ett grymt barbari om .arma krakar, dignande;under vedkärrorna, obarmhertigt slås och ryckas såsom det lärer nästan daglisen ske på Stockholms gator. Men hvarföre. mån för att ibebjerta en sädan kreaturens suckan och föreslå en lag deremot, just skulle behöfva att ba studerat till ;prest, är icke så lätt att inse.. I landsorterna finnas mänga stalldrängar, som hafva hjerta lerför, ja de flesta hafva det, så ofta de icke sjeltve; fter förtäring af spirituosa, stöta ät kreaturen. De nafva dock ingen röst i. lagstiftningen. Men: -mänhne cke de herrar, adelsmän, borgare, polismyndigheter n. f., hvilka både ihafva en sädan röst, och derftill Stockholm ;hafva en nästan daglig påminnelse om uträgavarande brutala råhet för sina ögon, kunde vara ika nära att intressera sig för: dess förekommande, som landsortspresterna, hvilka blott sällan se dess dl orott? Åtminstone nägra bland de sednare hafva bälle atom och vid riksdagarne visat ett ganska lifligt in: resse att hämma bränvinsfloden och dymedelst till: stoppa den källa, hvarur så mängen illbragd, blahd ndra äfven mänga körsvetmers mot sina kreatur, närflyter; men, säsom bekant är, hafva dessa bemölanden haft ringa framgång. Kä Titef framgäng var städdet rönt i sina bemödanden ätt vinna sankion B ett reglemente för petsioherahde af sina egha snkor och barn. Men då out derför; Ran anledning af hästarnes misshandling SE kugga å presterskapet, så synes Han icke hafva besvärat ig att höra efter, i Hvad skick pensionsfrågan för let. närvarände sig befinner. DetMm derföre tillåtas en prestmån, söm i riksdagarne Haft ingen, men i nämnde frågas beharidling haft någon del, att erinra om dess nuvarande ställning — åtminstone för ett stift, Linköpings. år Sedan gä kongl. .kommitte i Dec. 1846 afgifvit ett förslag till reglement för bildande-inoni rikets särskild stift af en pensionsinrättning för ecklesiastike tjenstenäns ehkor-och barn, uppgjordes redan under loppet sf 11847, i närmaste öfverensstämmelse dermed, förlag till ett dylikt reglemente för Linköpings stiftoch nsändes :vederbörligen till Högre ort aäed And: anhäl: an om sanktion. Om dåvarande statsrådet Silfverstolpe var af. andra göroömäl under brinnande riksdåg hindrad att under sin korta äterstäende tid befordra örslaget till stadfästelse, så får Mman-ej undra derpä: Men att hans efterträådare, -hr .Genberg; under tre yra ärs tjenstetid icke medhann att föredråga denna ärdiga sak; bör väl icke läggas presteständet till ast. Om han ansett förslaget icke-vara ;antagligtr, ;å hade han väl snart kunnat affärda det med ett utslag ; här han det icke gjorde, så mäste andra hinler degat i vägen för dessiföredragning äns dess 6gen antaglighet. Om an. v. innehafvare-af hans portfölj örljudes, att han redan-lärer ha en skolordning fårlig; och får man en sädan, så mäste lärare och lärungar, och icke minst de sednares föräldrar med: acksamhet erkänna, att denne man: gjort mycket att .fbjelpa den oordning, hvarunder skolorna suckat selan 1849. För en sädan välgerning kunna både preter och prestenkor, hvilka hafva barn i skolor, kan-; ke ännu i fem sex är förgäta det hbekymmerför lifvande enkors och medellösa barns utkomst, hvilwet portföljens innehafvare sålänge, utan allt synbart ller tillkännagifvet skäl, lemnat oafbjelpt. Presterna: äro i allmänhet ett täligt slägte, hvilket längre än le flesta andra tiger, äfven om dess billigaste anpråk och förhoppningar, ätt deras önskhingar må pä; ögvederbörlig ort tagas i ompröfning, svika. Men m de för denna tälmodiga tystnad skull värdslösas, äsom föga farliga, af dem, som inför throöncen borde; öra deras talan, männe de derföre äfyen böra hänga äsom härdbjertlade eller odogor,shvilka ej.ens kunnat; ramkomma med. nägot antagligt förslag till:.en.pen-. ionsinrättning för deras egna enkor och barn?sTillj tt sädant hän synes anledningen: nägot sökt, dämäån; som hr —1— dertill-använder : Stockholms-krakare. — När i frågor, som höra underandra departeenter, enskildes eller underlydande korporationers. emödanden gäckas genom föredragandens tröghet ller motvilja, så klandrar man den föredragande uinistern ; men när prester äro de RA ide, 8ä, ; de icke blott vidkännas skadan af ett dylikt stillåjäende, utan man är genast färdig att belasta de fven med skulden: Nå A. B:s läsare döma, ne ant är billigt. Af dessared., .,som-i mänga andra ägor visat, att den icke alltid anser skulden till ep. igrad eller fördröjd sanktion hyilå på dem, som i uderd. begärt densamma, torde jag få hoppas al en genom ofvanstågnde erinrans iätagande i sitt blad ter presterna vederfaras satima ratt: Linköping il SÖrUITT KOOKS dip Ri get Pre an RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Antalet af de mål som i gär förekommo uti öl ammMaren var så stort, att Sessionen först ekl..