Aftonbladet – 21 februari 1853, sida 2

— Såg det, eller i det närmaste, — genmälte gentlemannen med ett eget småleende. Sittande vid -ett bord, hade Gontrey, medan han syntes djupt begrunda de qvicka inföllena i en liten tidning, med spändt öra följt detta -uppträde ialla dess detaljer; men då Sampigny tilltalade igentlemanienkunde Henri ej tygla sin nyfikenhet; chan kastade på sin. granne en orolig, forskande blick, liksom hade han velat läsa i djupet af-hans tankar. Den sednare -med sitt marmorfärgade ansigte -uthärdade modigt elden från detta batteri; och Gontrey lutade sig hestigt ned öfver tallriken, för att dölja den lifliga rodnad, gom utbredde sig öfver hang ansigte. Detta stumma uppträde passerade helt obemärkty ty i detsamma öpppadesdörren still salongen, och i dörröppningen syntes Ricourts trinda mage och rödglänsande ansigte. — Var välkommer, du store skribent, och emottag våra uppriktiga lyckönskningar! — sade Mequinet. — Ah, era krabater! — utropade litteratörslejonet, i det han med komisk förtrytelse.skakade sin ofriserade man; — är det så man behandlar vännen Ricourts mästerstycken! Lugna er, mina glada gossar; han skall nog ha er i minne. . VI. I Den katastrof som ur den fashionabla verlden bortryckt desg gudomlighet var längesedan glömd, då en hyr-kabriolett i stark fart röllade ut genom Fontainebleau-tullen och framåt vägen som förer till Ivry-sucr-Seine. I dessä tider af snabba kommunikationsanstalte: ha vissa trakter, som ej dragit någon vins på jernvägslotteriet, sett sina glada dagar för: bytås i en nedslående enelighet. Hvilken Pa: Iriser-borgare är väl så mycket efter sin tid Jatt han numera skulle på en ledig stund önske att få njuta de Jlandtliga nöjena i en nej med vackra ängara vingårdar och täcka lun. I dar, midt ibland Romainvilles skogar, elle; på höjderna af Ivry, då ban nu i stöllet kar på en timma förflytta sig ända till Compiegne ;skogen eller tili dammarna vid Chantilly: