Aftonbladet – 21 februari 1853, sida 2

utan bröd för dagen och sög icke ens skymten af en utväg att på ett hederligt sätt förtjena det. Man inser satt en sådan jemmvigt på den styfva lina, som var spänd emellan öfverflödet och nöden, måste efterlemna svåra märken på en kropp, huru stark den också var, samt plöja tidiga och djupa fåror i ett ungt ansigte. Kabrioletten hade hunnit till de första husen af byn, då kusken tilltalade Gontrey på följande sätt: — Gatan S:t Frambourg, ni har ju reda på den, herre? NT, — Nej, på min ära, jag det har, — svarade Gontrey, — du får fråga någon af dem vi möta. — Den tycks inte vara mycket befolkad, denna bondby, — sade kusken, då han ej såg till en enda lefvande varelse på hela atan. Likväl, efter några ögonblicks förlopp, syntes en välklädd gentleman framför hästen; och för att ej släppa tillfället ur händer, stannade kusken genast med åkdonet. — Gontrey! . . Reidel! . Dessa begge namn kommo öfver den förs bigåendes och den unge grefvens läppar, liksom ett utfall och en parering från två skickliga fäktare. RE — Hvad f-n gör ni här i denna ödsliga by? — gade Gontrey. — Jag tänkte just göra er samma fråga, — zenmälte Reidel, i det han närmade sig kaSrioletten. — Ett mycket aktningsvärdt motiv för mig hit. Jag kommer för att besöka en gammal kusin till mig, som lefver bör i detta näste ned sina hundar, kattor och papegojor, ja, ett ordentligt menageris — Och jag, på återtog Reidel i herligbetsfull ton, — 085 emellan sagdt, så har jag här upptäckt en den allraförträffligaste ridbana .. . ja NO (Forts.) — Kdådtelse i lördagens följetong: — 2:dra sidan, 2:dra spalten, 3:dje raden uppifrån, Istår: bjerta; läs: bjerna.