Aftonbladet – 21 februari 1853, sida 1

att kunna skänka mig ett litet nöje; femtonhundra francs för ett så otäckt kräk, det är i sanning icke dyrt! Åtminstone skall Henri ej förebrå mig den utgiften. Vv. En onkel från Amerika. Sedan omkring tre veckor förflutit efter de a! oss förmälde tilldragelserna, bi:hagade läsaren tillåta att vi åter föra honom tillsammans med två gamla bekanta sedan den beskrifna utgången från operan, Mequinet och Sampigny, hvilka klockan half tolf på förmiddagen gingo in på caf Tortoni. Med den förtrolighet gom utmärker dagliga kunder sade de båda unga männen i förbigående sitt god dag åt fruntimret som förestod disken, stego uppför den ryktbara catens vindeltrappa och! in i salongen en trappa upp, dit de som intaga a. k. gaffelfrukostar, i dessa dagar af ett så verksamt lif och af förstörda magar, nu tagit sin tilldykt. Samlingen var föga talrik, ! men vald. Vid ett bord nära fönstret satt Gontrey med dyster och grubblande panna och förtärde melankoliskt en kotlett; bredvid honom satt Reidel och nedsväljde med helt britannisk ifver sina stora klunkar af tå. Midtemot Gontrey satt en ståtlig kavalleriofficer med rödbrusig hy och tömde glädtigt sin butelj champagne, medan hans granne, en ung man med sorgset ansigte och som tycktes ha blifvit gubbe i förtid, likt en verklig podagrist doppade en skorpa i en bavaroise. Måequinet och Sampigny utdelade sina helsningar till höger! och venster, och lydande den attraktionslag, som förenar likartade personer med hvarandra, togo de plats utmed lejonet, som förtärde mjölkdrycken. — Hvad nytt i tidningarne, Gambin? — frågade Sampigny. — Ah, just ingenting, — svarade grannen; — den politiska horisonten är dunkel och synes ej bebåda något; allt går som på trissor i både denna och den andra verlden. När blir då nästa revolution? Frankrike har mycket ledsamt, så har en stor poet sagt, och