Aftonbladet – 21 februari 1853, sida 1

— Bravo! lokalfärg! Mistress i stället för fru; ganska bra! — anmärkte Gambin, ,Hela verlden känner de så högst intresanta förhållanden, under hvilka hon gjorde sitt inträde i Pariser-societeten. Hon kom tillbaka från Indien, från verldens ända. Olyckan hade hemsökt henne i det käraste hon egde: hennes man, öfverstlöjtnant Daw, en af de utmärktaste officerare i engelska armåen, hade i en drabbning blifvit tillfångatagen af khanen af Boukhara; och allt syntes bekräfta den förmodan, att han funnit döden i det underjordiska fängelse, dit denne förrädi ke tyrann låtit kasta honom. Skyndom att ti::ägga, det mistress Daw, innan det dödande slaget träffat henne, icke mera fruktade för den mans lif, åt hvars minne hon egnat en så from dyrkan. Sedan nära två månader hade hon vistats midt ibland oss, då plötsligt en oförutsedd, oväntad, nästan alldeles otrolig underrättelse meddelades i tidningarra: öfverste Daw är icke död; efter oerhör!a faror och lidanden har det lyckats honom stt bryta sina bojor, han har tågat genom mindre Asien, och ett engelskt fartyg har landsatt honom på Malta. Snart fattade mis:ress Daw sitt beslut: redan om två timmar ic mnade hon Paris, för att flyga i sin makes ar ar. Ack! den ädla qvinnan, det var den gräsligaste död hon gick att söka. Natten var mörk och kall; ej en enda stjerna på himlen, ej minsta ljusstrimma på horisonten; man hade hunnit till backen vid Saint-Mantin-es-Tours. Hvem känner ej detta farliga ställe, der vägen slingrar sig i mångfaldiga bugter uppför det branta berget? — till föga heder för vår styrelse, vår fredsministår öfver hvars förvaltning denna vägsträcka utgör en den mest bittra kritik. Aha, ett litet sidohugg åt den stackars herr Guizot; det tycks som ni gerna ville ha en beskickning, eller ett litet band i knapphålet, — inföll Sampigny. Till höger uppresa kalkbergen sina toppar emot himlen, då deremot till venster vägen fortlöper utmed förfärliga svindlande bråddjup, nedanför hvilka Rhöne-floden framrullar sina