Aftonbladet – 21 februari 1853, sida 1

DE TIO TUSENDES ÅTERTÅG?). MAJOR FRIDOLIN. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. — Ni är en perla bland vänner, och för att visa er ännu mera förbindlig, så skall ni lofva mig att tiga med min utflygt. Ni vet icke hurudan Henri är, då han sätter på sig sin förnäma min och med blicken mäter en från hufvud till fot ... Jag vet nog, jag, hur det skulle gå, om han finge veta att jag varit nog djerf att gräfva i hans papper. Jag har, minsann, blifvit nog straftad derför. Hvilken fjerdedels timma jag upplefvat! Hellre alit annat än en sådan fjerdedels timma: till och med trängseln på Ludvig XV:s torg, och min sjidt på municipalgardistens häst! Således, min söta mylord, inte ett enda ord till H:nri om min dåraktiga förskräckelse; icke ett ord, lofvar ni mig det? — Jag lofvar er det, — upprepade Bracghaw. — Ni ör en alltför söt engelsman, — sade Bijou, i det hon gaf baroneten en slängkyss, och efter en intagande nigning gick hon ut ur rummet, gnolande på en melodi ur Bohemiens de Paris, Ett herrligt solsken hade efterträdt stormen. Om någon en timma derefter gått på trottoiren af gatan Provence, skulle han fått se den unga flickan komma ut ur en af de namnkunnigaste diversehandels-butikerna i Paris och stiga upp 1 en liten hyrvagn, i sällskap med en kinesisk docka af otroliga dimensioner. Bijou nedlade omsorgsfullt det kinesiska vidundret på vagnsdynorna, betraktade det en god stund med barnslig nyfikenhet, och hennes mun lät undfa!la sig följande ord, i hvilka hela klarheten af ett lugnt samvete röjde sig: . oo Jag har minsann gråtit nog i dag, för ) Se A.B. m 37—41.