Aftonbladet – 19 februari 1853, sida 1

sin följeslagares: hand, och de begge unga männen åtskiljdes i olika riktningar. Följande dagen, mot klockan. fyra på eftermiddagen,; höll. en med två posthästar förspänd. grön -briska på gården till. hotel Meurice. En kurir af ståtlig figur och med galoneradt livr stod vid vagnsdörren. Det var svårt stt se denna persons anletsdrag: ty den mycket kiökta mössskärmen beuäckte, hans özon, och-en stor kring halsen lindad foulard nöjde sig ända upp till näsan. Tornuret i kyrkan WSaint-Roch slog halt fem, då en beslöjad dam, hvars tunga och mödosamma gårg tyckiös förråda, en ytterlig svaghet, syntes på botgllets trappa; med kuirens tillhjelp steg hoh upp i vagnen; kuriön, efter att omsorgsfullt hafva läst igen ragnsdörm, hoppade ppp på kusksätet, och opade med engelskt uttal: . Postiljon, Marseiller-vägen lo bo Vid dessa ord smällde centauren eftertryckigt med sin piska, och hästarne satte af ut senom hotellets port samt vidare i fyrsprång framåt gatan Saint-Honore. IV, Två dagar derefter; omkring klockan tio på morgonen, öppnades för minst: tjugonde vången efter soluppgåvgen det fönster till Gontreys lilla förmak, som låg åt gatan Ironchet, och Antoines ansigte tittade ut derigenom också för tjugonde gången. Den gamle tjenarens svullna ögon, hans sömnakliga ansigte, som icke dessmindre röjde en iflig ängslan, tillkännagåfvo tydligt att han, rogen sin vana vid olydnad, hade tillbragt natten under väntan på sin herre. Rullandet af en citadine, som stammade utanför porten, nade skrämt upp den orolige gamle mannen. Ett ungt fruntimmer hoppade ur det numecerade åkdonet ned på trottoiren;, men Antoine gaf ej minsta uppmärksamhet deråt; han stod ännu qvar i fönster-öppningen i samma ställning som syster Anna, då hon. från höjden af sitt torn betraktar det grönskande grä