AAGE TTG DM BUSS BIGRDe LAVA NUSAGAUVI BM UUTUTDK wi hvilken Luther öfversatte bibeln. är likaledes sis illbordadt, och man har på taket af byggnadens hufuddel uppställt ett kolossalt lejon af granit, stäendel2 pprätt på bakfötterna, hvilket utgjorde den förnäm-f a delen af de thöringska landtgrefvarnes vapen. ah — SILFYERPRODUKTIONEN. Alltsedan uppickten af Californiens guldtillgängar och ännu mer edan man i Australien fann en ännu större rikedom f den ädla metallen bar mycket talats och skrifvits m de rubbningar som förestode i guldets värde, och pr ufvudsakligen den förändring som skulle inträda utili; et inbördes förhällandet mellan guld och silfver. Vi nna i franska tidningen Siecle en af dessa farågor framkallad en uppsats om silfverproduktionen, ch hvilken hufvudsakligen gär ut på att visa detim enna stiger i fullt ut lika stor omfattning som guldrä roduktionen och att följaktligen någon märklig rubb-1 de ing i deras för närvarande bestäende inbördes värde cke är att befara. Denna uppsats är af följamde ydelse: Silfret, betraktadt såsom metall, erhälla vi bhufudsakligen från eqvatorialtrakterna af Amerika. Intet: and eger, så vidt vi veta, sä rika grufvor af dennajLo netall som de peruanska provinserna Zacateras, Gu-lH: nasenao, Catorce, Pasco och Potosi. Emedlertid framringas äfven ofantliga qvantiteter deraf, hvilka hvarje r tiliväxa uti de i mexikanska provinserna Guadaupe, Guerrero, Mexiko, Pueblo och Pajaco. Vi ha nyligen talat om afkastningen af grufforna Copiapo i Chili. Vi vilja nu genom nägra cke mindre slående siffror lugna dem bland vära tatsekonomer som förskräckas af den ofantliga guld-;-s roduktionen i Califormien och Australien. Det sy-let es oss i sjelfva verket bevisadt, att om dem eirkule-lso ande guldqvantiteten hastigt tillväxer, så tillväxerln: len silfvermassa vi ega i nästan samma proportion. a Enligt de uppgifter som ligga framför oss af detje tatistiska sällskapet i Mexiko, synes det visserligen om om detta lands silfvergrufvor på sednaste tidenl-:e nähända icke frambragt sä mycket som de gäfvo förl fö stt sekel eller längre tillbaka, och framför allt att de unnu icke på längt när frambringa sä mycket som nan af deras mängd och deras mineralrikedom hadelg anledning hoppas. Men detta har sin orsak i priset på qvieksilfver, som före upptäckandet af de Californiska tillgångarne hade stigit ända till 130 doltars per sentner, medan t. ex. 1778 priset på denna för ätskiljandet af silfret från de främmande ämnen hvarned det är förbundet oundgängliga metsll stundom nedqick ända till 40 dollars per qvintal. Mot slutet af förra seklet steg priset på qvicksilfver till hundra dollars och det blef derefter omöjigt att bearbeta andra grufvor än de som lemnade le rikaste malmer. Så ofta priset på denna metall föll sä tillväxte silfverådrornas produktion, så att t. ex. 1802 utförseln endast från Vera-Cruz hamn steg till 48 millioner lollars eller 192 millioner rdr rgs. — Grufvornas pro-: luktion var sä betydlig, att utom de partier som exsorterades, sä präglades från 1784 till 1805 i myntserken i Mexiko silfver för ett värde af 477 millio-1). aer dollars eller omkring 1908 millioner rår rgs. Efter upptäckten af :cinobergrufvorna i Californien sar priset på det i silfvergrufvorna använda: qvieksilfver nedgätt till 60 å 70 dollars pr centner, och len metallurgiska vetenskapen har samtidigt gjort vigtiga framsteg, som till snart sagdt intet nedsätta kostnaden för det använda qvicksilfret. Man kan för aärvarande flera gänger betjena sig af samma qvicksilfver. Då det är amalgameradt med den ädla meallen, kan man fränskilja det på sådant sätt, att det kan änyo amalgameras med ett annat malmparti. Denna upptäckt öppnar en alldeles ny framtid för dearbetninzen af silfveranledningarne. Största delen af de mexikanska grufvorna voro ännu belt nyligen öfvergifna af sina egare, som icke hade tillräcklig kapitalstyrka för att bearbeta dem. DejP upphörde emellertid icke helt och hället att i mynt-? verlden utsprida sina produkter; deräs rikedom är säl stor, att de fattiga innevänarne i grannskapet endast behöfva uppgräfva jorden eller sönderboka de spröda klipporna för att derur vinna stycken af ren metall, som de införa att försäljas på Ajuchitlans, Mescalas och Macheros marknader. Nägra grufvorlemna ända till 34 uns ren metall på 100 malm; andra, som iemna blyglans, gifva endast 5 uns af den ädlare metallen per 100 malm och erbjuda emellertid bearbetaren stora fördelar. Man har beräknat att afkastningen af de mexikanska grufvorna, oaktadt de oroligheter hvaraf detta olyckliga land är hemsökt, sedan flera år tillbaka tillväxer med omkring 15 pro; cent om äret, sä att den bör vara fördubblad på 7 å 8 är. Enligt den mexikanska statistiken belöper sig värdet af de ädla metaller som på 113 är, från 1690 till 1803, blifvit präglade i myntverken i landet, till 1354 millioner dollars, eller omkring 5416 millioner rdr rgs, hvaraf endast en tjugondedel var guld. Detta år två gånger beloppet af den metalliska valuta som cirkulerar i Frankrike, och omkring hälften af hvad som, enligt de bästa statistici,.anses utgöra hela verldens cirkulationsbelopp. ; Men detta är icke allt; jemte Chilis, Mexikos och Perus grufvor kan man anföra Japans, som mähändal: ieke gifra dem efter i rikedom. Holländarne hemtade fordom från Japan stora qvantiteter silfver, kommet ifrån grufvorna i Sado, Kensima, Bingo ochl Sourouma. i Man kände föga till de medel hvaraf Japaneserna betjenade sig för att utdraga den äkta metallen, men det kan ej betviflas att om amerikanarne lyckas om störta de skrankor som utestänga europeerna frän detta land, så skola nya metoder införas, hvilka i stark proportion skola föröka produktionen från grufvorna i detta land. Utom de silfver-qvantiteter som! vi erhålla från de tränsoceanska trakterna, frambringa Englands, Spaniens, Preussens och det öfriga Europas blygrafvor äfven hvarje är silfver till ett högst I betydligt värde. Sedan man lyckats att med fördell! utdraga äfven de minsta silfverpartiklar som blyet innehäller, genom att behandla det enligt den af hr Pattinson 1827 uppfunna metod, grundande sig på skill aaden i de värmegrader, vid hvilka det i smält till: ständ försatta blyet och silfret äter stelna, så bar man kannat rena sådant bly och till och med sädan slagg som icke erbjödo en tillräckligt stor proportion af den ädla metallen för att det lönade sig att underkastal dem den gamla behandlingen. I England finnes bly som innehåller ända till 60 uns silfver per engelskt centner, och de tvenne metallernas ätskiljande kan med fördel verkställas till och med dä blyet ieke ini aebåller mer än 2 å 3 uns per 100 6 metall. i England bör för närvarande frambringa ofantliga qvantiteter silfver; olyckligtvis lärer icke hällas nägonp officiel kontroll öfver hvad-som erhälles från blygruf: vorna i Yorkshire, Durham och Cumberland. Vivetå endast så myeket, att allt bly för närvarande passe: rat smältdeglarne, och lemnas i handeln utan att innehälla det ringaste spär af silfver. Denna näringsgren är på Tynes stränder bragt till en sä hög grad af fulländning, att tusentals tons bly hvarje är ditskickas frän Spanien för att-der skedas, d. v. s. för att derur utdraga den smula silfver det innehåller. Det har gått sä längt att det för närvarande är fördel vid att kasta i degeln den slagg som af romarne hopats i trakten af Almeira, för att derur utdraga den sköra oeh spröda metall den innehåller och sedan skicka den till England, der man finner utvägar att derur utdraga en ganska betydlig qvantitet silfver. Förhållandet mellan guldets och silfyrets värde har under olika tidpunkter och på olika ställen varit underkastadt stora förändringar; sålunda skulle det icke vara nägon nyhet att se guldproduktionen för en tid tillväxa starkare än silfverproduktionen. Denna olikhet i proportionen af produktionen har flera gänger iakttagits: än har silfverproduktionen törbällit sig till guldproduktionen sem 40 till 1, än säsom 46 till 1. Den ena och andra metallens saluförhällande har icke väsendtligen varierat då dessa proportioner förändrats. FA TIL TJ smsA de oo a ML TA På — ks DR 1