Aftonbladet – 18 februari 1853, sida 2

sedel, eller under vägen. Det förra synes dock varac troligare; det kan ock ej anses särdeles svärt att un-( der nattens mörker företaga sig en sädan operation, ! och unde ligt är att sädane försök ej göras oftare.!l Man kan ej gerna tänka sig nöägot olämpligare ochl osäkrare transportmedel för dyrbara effekter än delt gamla läderväskorna, och i sanning mäste det lands: befolkning anses särdeles redbar och oskyldig, der!i man under ärhundraden kuncat prakticera nägot dylikt. Emellertid synes tiden nu vara inne alt ävägabringa nägot annat. Öfvertygelsed derom bör i sanning uu vara bmognads. — Om den i Upsala timade eldsvådan berättar tidningen Upsala: Under flera timmar sväfvade hela Kungsängsroten i ögonskenligaste fara, och det synes näst de ihärdigaste ansträngningar vara ett underverk, att denna stadsdel kunde räddas. Förliden söndags afton straxt efter kl. 8 spridde plötsligen ett vädeldsken det hemskaste ljus öfver hela staden och nejden, utan att förr blifvit det minsta bemärkt och utan att nägra brandsignaler på länge afhördes. Elden hade utbrustit i en tätt sammanbygd massa af trähus mellan Smeds. och Bredgränderna, uti en vind innerst på vagnmakaren Tillbergs gärd, hos en der boende bokbindare Lundberg. Friv. brandkärens sprutor voro de första vid eldsvådan och längt förr än klämtning började, men kunde föga bjelpa, emedan elden ds redan fått för stort öfvertag. När den öfriga brandredskapen nägot sednare anlände och kommit i full gäng, så vidt kölden det medgaf, befunnos de brinnande husen — elden satt nu bäde i Tillbergs våningshus och ålderman Holmgrens uthus — oät komliga, så att eldsläcknirgsarbetet mäste inskränkas till försöken att rädda de närmast stående hus, för hvilket dock den starka kölden och ännu mera den häftiga blästen lade nästan oöfvervinnerliga hinder. Branden fortfor också hela natten till framät kl. 4 på morgonen, då man omsider blef herrskare öfve: det rasande elementet, efter de mest förtviflade an strängningar och sedan sä folk som hästar började alldeles upptröttna. Under tiden stod det yrande eldregnet öfver större delen af Kungsängen oeh i de flesta husen pågick det enträgnaste bergningsarbete, ty man egde omkring kl. 12 föga utsigt att kunna blifva elden öfvermäktig, helst den var lika ihärdig att draga sig med som emot den häftiga blåsten, och eldsläckningsarbetet derföre mäste delas på mänga punkter. Det var också endast medelst de största öfveransträngningar som nägon gräns kunde sättas för elden och farorna: studenterna inlade härvid största nit och rå dighet; innan vattenkörningen i följd af den alltför sena klämtningen hunnit i gäng, hade förnämligast dessa en vattenarm färdig från Fyrisän upp till det brinnande qvarteret, genom hvilken vattnet nistanp strömmade till eldstället under mera än 7 timmars tid; på än mäste ran lägga sig vid isvaken för att upphemta vatten, och studenterna Lidman och Weinberg uthärdade dermed flera timmar, så att de nä stan voro fastfrusne vid isen, likasom mängen annan i kedjan, der män och qvinnor om hvarandra nitiskt deltogo, voro nära att stelna af köld. I öfrigt var nitet allmänt och mängen riskerade i sin ifver bäde lif och lemmar. Vi anse icke fullt lämpligt att särskildt namngifva nägra personer, helst släckningsnitet var lika allmänt som berömligt. Fera utmärkte sig dock sä, att särskilda belöningar derför ej kunna uteblifva. Flera olyckshändelser timade äfven af nedfallande brandgegel, söndergäende stegar och den ifriga vattenkörningen; sä fick doktor Segerstedt ena benet afbrutet, stadsfiskalen foten svärt vrickad, ingeniör Wallin en svär blessyr i hufvudet, en annan äfven så att han mäste förbindas. — De qvarstäende ruinerna på de afbrända tomterna vittna bäst om sö det nit som den skicklighet, hvarmed släckningen skedde. Alderman Holmgrens hus är ät gränden alldeles afskuret, ehuru elden setat i hela dess höjd och största hettan från den inre platsen af vinden fördes just på detta hus. Att handl. Gisslens midt emot på andra sidan gränden belägna hus kunde räddas, är ock ett så mycket vackrare eldsläckningsprof, som stormen under flera timmar förde lägorna längt öfver detsamma. Brandseglen gjorde härvid särdeles nytta, likasom den ringa snö, hvilken betäckte alla tak och i hvilken gnistregnet snart slocknade. Vid dettz tillfälle nedbrann vagnmakaren Tillbergs hela gärd, uthusen och en del af väningshuset ä ålderman Holmgrens gärd samt omkring ?,:delar af bandl. Gisslens gård på norra sidan Bredgränd. Mänga personer blefvo härigenom husville och nödställde; bokbindaren Lundberg fick nästan allt sitt lilla bohag innebrändt, likaså skräddaregesällerna Petters. son och Weselius; Tillberg förlorade af sitt lösörebc lnägot virke, foder och munförråd, så att hans för. lust kan, oaktadt gärden var brandförsäkrad för 4000 -Irdr bko, uppskattas till omkring 6000 rdr bko; sö Imycket kännbarare och härdare, som Tillberg syn Inerligast genom flit, arbetsamhet och hushällsaktig. het på detta förvärf för en snart stundande älder :Idom, och hans mänga små barn användt ett helt lif: ;Iträgna arbete; handl. Gisslen egde den nedbränd: lgärdsdelen brandförsäkrad till 3000 rdr bko, men li tlder ändock en förlust på nägra tusende rdr, hels Ibland annan lösegendom äfven innebrändes 60 tun -Inor råg m. m.; älderman Holmgren egde sin gär brandförsäkrad, och hans egna samt dervarande by -Iresgästers saker blefvo räddade; en mamsell Löf strand, boende i Tillbergs gärd, förlorade mycket a sitt lilla lösörebo, likasom de öfriga hyresgäster denna gärd; den 60-äriga strumpväfvaren Berg ficl sina lösören räddade, men saknar naturligtvis utväg att genast fortsätta sitt yrke o. s. v. Ett svinkrea Itur innebrändes, men intet menniskolif blef spildt ehuru mänga sjuka och orklösa äldringar bodde i d nerbrända gärdarna. Enkefru Folcher, som seda! länge illa legat sjuk, dog på natten straxt sedan ho blifvit flyttad från sitt hemvist. — Anmärknings värdt är att af alla, som vid detta tillfälle ledo brand sk egde ingen utom älderman Holmgren sin lös egendom brandförsäkrad — en högst anmärknings värd sorglöshet, hvarföre de brandskadade få plikt -Ihärdt nog och hvilket exempel bör vara andra e päminnelse att ej underläta denna försigtighet. Direktör Weselius gifver en representation ä här varande teater, hvaraf hela behållningen är anslage till de genom branden mest nödställde. — Malmö tidning meddelar följande: Bland större arbetsföretag vid vär stad, hvilka ar tingen redan påbörjats eller förmodas komma i ve ket under instundande vär och sommar, få vi nämn följande. 1:o Gaslysningen, redan påbörjad och grur den oräfd till de dertill hehöfliga byggnader. Hel