Aftonbladet – 17 februari 1853, sida 3

Article Image
o)teinadslust, samt uppmana enskilda hemma r) varande slögtingar, hvilka de anse såson dugliga arbetare, att komma efter. Ur ett af dessa bref uttaga vi följande me ningar, som bland annat visa med hvilken naivetet vår icke språklärda allmoge tillegna , Sig fremmande ord och bearbetar dem efte sitt öra. På förhand erinra vi, att det engel ska ordet claim betyder göra anspråk på, och i afseende på obebodt land, staka ut för sig och taga i besittning ett område af den fris jorden, hvilket man sedan får till faststäld pris inlösa af regeringen. Brefvet är skrifvet af Lars Isacsson från , Södermanland, och efter några ord om resans s stora fastän snart glömda besvärligheter gör han reda för landets utseende, jemnlikheten, frånvaron af tryckande skatter o. 8. v. samt slutligen de första odlarnes sätt att gå till . väga medelst bränning. Derefter fortfar han: Landet der jag bor kallas Indian-land, för att det blott är nägra få är sedan indianerna lemnade det, och har i sommar först blifvit uppmätt af regeringen. Det har ännu icke kommit till salu, utan I de ha blott klämt (claimed) det, som de kalla det. Jag köpte en sådan kläm (claim) at en Janke (Yankee) för 60 daler (dollars — 240 rdr rgs); för att det bästa landet var redan klämdt när jag kom bit. Men om ett eller annat år skall det betalas, och då blir här goåt om land; ty de ha tagit så stora klämmar, latt de ej kunna lösa hälften, och många ha intet att Iköpa för. Äfven finnes det mycket land oklämdt Jendast 3 eller 4 svenska mil härifrån. Denna trakt, som nu börjar befolkas at Isvenskar, hyser redan förut ett stort artal norrmän. med hvilka våra landsmän synas komma väl öfverens. Portage City är en allIdeles ny stad, som ligger på vestra gränsen af Wisconsin, mellan de båda floderna Fox och Wisconsin, genom hvilken sednare den får I sjöfart på Michiganoch Erie-sjöarne, och såJledes genom Erie-kanalen ända till Newyork. Drängar och pigor, som kunna språket, hafva mycket lätt att få tjenst, de förra till 40 å 60 rdr i månaden, de sednare till 20 å 24 rdr rgds. Redskaper äro mycket dyra, hvarföre smeder och snickare böra slå sig mycket väl ut. En arbetsvagn kostar öfver 200 rdr. Skor och kläder äro dubbelt så dyra som i Sverige; derföre tillrådas utvandrare att hemifrån medföra grofva och starka kläder, äfvensom väfredskaper och kopparkärl, hvilka sistnämnda äro mycket dyra. På kreatur är samma pris som i Sverige, men födan är billigare. Ett pund bästa hvetemjöl kostar litet mer än 1 rdr, en mark fläsk 6 å 8 sk. rgs, och brefskrifvaren anmärker med mycken stolthet att kött och fläsk här aldrig delas, åt tjenstfolket, utan hvar och en tager så mycket han behagar. I allmänhet varnas mot inköp af mera land än man sjelf kan bruka; Detta uppgifves olika; somliga mena att ett stort hushåll behöfyer ända till 80 eker) (acres; en acre är lika med 267; kappland); andra anse att en familj godt föder sig på 40, hvilket är det minsta man får köpa. En acre obrukadt land kostar endast 1!7, dollar, eller något mindre än 5 rdr svenskt rgs. Öfver resekostnaderna för utvandrare hafva vi ej sett fullt tillförlitliga och bestämda uppgifter... Från Götheborg till New-York lärer vanligen betalas omkring 50 rdr bko för mellandäckspassagerare; kostnaden för mat underresan finna vi i ett af de föreliggande brefven beräknad till 20 rår bko. Ångbåtarne från NewYork på Eriekanalen och sjöarne hafva mycket billiga priser, så att det synes att en svensk arbetare kan färdas från Götheborg till de af svenskar koloniserade trakterna i vestra sta-l terna, Jowa, Illinois och Wisconsin, för om-l kring 100 rdr sv. bko. Afven från svenskar i Kalifornien ligga några bref framför oss. -En af dem, G. Ericason, omtalar att han gjort en resa till Australien, men der funnit lyckan mindre gynnsam, så att han återvände till det första guldlandet. Ett annat skildrar en svensk ynglings sista stunder i Kalifornien; han var ifrån Söder-! manland och hette C. J. Johnsson; han in; sjuknade i bröstlidande och feber d. 11 Au-l,; gusti förlidet år, dog den 28 och begrafdesls följande dagen vid kyrkogården i Forsters Bar, : vid Juba-floden. Bland öfriga svenskar soml? arbetade vid minorna, nämnas J. Jonsson, Synnerblad och G. Bergendal, alla tre från Trollhättan, Jegerfelt från Götheborg, Söderling från ; Westervik, J. Nyström och juveleraren Klinglfrån Stockholm ; en vid Forsters Bar sig uppe-Js hållande svensk vid namn Lidström skildras såsom en sann menniskovän, och hade varit!? outtröttlig att visa välvilja mot sin döende landsroan. Det råder en stark och slående kontrast mellan tonen i de bref som skrifvas af och från svenskar i Kalifornien och dem som förtälja våra ikerbrukande landsmäns öden på stränderna af Michigan eller på det inre af slätterna i Nordamerikas Westra Stater. Intrycket af de förra är nästand alltid mer eller mindre plågsamt; intet samvällslif, ingen civilisation, endast enstaka äfventyr, faror och ansträngningar, allt för ati inna litet guldstoft. De sednare deremot visa ss ett ordnadt samhällsskick,! visserligen än1u i många afseenden obildadt, men medjt la frön till en högre utveckling, ett regel-? pundet arbete med deraf härflytande välsigi . j welser, och det har ett eget intresse, som bl ränger till hjertat, att se huru en del af vårt. get folk, bibehållande på den främmandel: orden sitt språk, sina tänkesätt och förmod-4 igen det mesta af sina lefnadsvanor, grundar d: må samhällen och gör sig till civilisationens de itposter i det aflägena vestern, ; SERENA SEO ren Till redaktionen af Aftonbladet! Efter slutet af hvarje riksdag pläga i somliga lands rter bondeständets riksdagsmän för sina kommittener redogöra för nägot af hvad som under. riksdagen tgjort föremål för öfverläggningar. Att dessa beittelser med begärlighet ähöras, i synnerhet som anska få ibland allmogen läsa nägra tidningar, är ; rängenstädes kändt; men dessa berättelser kunna tej aturligtvis icke blifva annat än högst ofullständiga ch möjligtvis äfven ensidiga. Utan att friheten på lr ägot sätt betoges den riksdagsman, som äfven ville I muntligen tala till sina: kommittenter, skulle det icke oc ara ondt att hondeständet. såäcgam dat är henxlklo 1 t h P

17 februari 1853, sida 3

Thumbnail