Aftonbladet – 17 februari 1853, sida 2

stigt den ena pistolen upp ur dess sammetsbädd. Han höll den några ögonblick i handen, betraktade den oaflåtligt, förde omedvetet hanen upp och ned, men vid det sträfva ljudet af stålet ryste han till, liksom hade hans kropp blifvit träffad af en elektrisk stöt; derpå öppnade han med en konvulsivisk rörelse ett af lådans fack, tog derutur en kula och vägde den uppmärksamt i handen; men beröringen med dödsverktyget hade i den unge mannens själ gjort intryck, alltför starka för hans krafter; med en förtviflad åtbörd kastade han ifrån sig både kula och pistol, gick att slå sig ned i en länstol, och sittande i denna, tryckte det stackars gamla lejonet båda händerna för sitt ansigte och utbrast i tårar likt ett barn. HI. Den 1 Maj 1842 firade staden Paris, fri, rik och lycklig, sin furstes födelsedag med en kunglig prakt. Klockan var half åtta på aftonen. En oräknelig menniskoskara, hvars ström tog riktningen åt Ludvig XV:s torg, uppfyllde gatan Royale, då en rymlig byrvagn stannade helt nära trottoiren, vid hörnet af gatan ChampsElys6es, och ur denna vagn stego efter hvarandra Ricourt, sir Anthony Bradshaw, Gontrey och ett ungt fruntimmer, som spelar en nog vigtig roll i denna berättelse, att vi ej skulle tillåta oss att litet omständligare skildra denna kanske något för trogna bild af Parisersamhället i nittonde seklet. Man kan ej tänka sig en figur, mera frisk, mera naturligt glädtig, mera täckt småleende, än detta unga fruntimmer, som i alla möjliga hänseenden förtjenade sin antagna pseudonym af Bijou. Hon hade ännu icke fyllt tjugu är, var liten till växten och något fetlagd. De silkeslena vecken af hennes klädning af chinesisk cråpe angåfvo hela finheten af hennes växt och de bestämda konturerna af hennes bröst. Hennes lilla bottin var så väl formad och så täck, att den hade kunnat täfla om priset med den namnkunniga Cendrillons toffel, som sagan omtalar; ett frimodigt, öppet,