Aftonbladet – 17 februari 1853, sida 1

DE TIO TUSENDES ÅTERTÅG?) AF MAJOR FRIDOLIN. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. Han fortfor efter en paus: — Vet du att Bijou var sannerligen bra förtjusande i går afton? Man kan med skäl känna sig stolt öfver en sådan flicka. Och efter vi kommit att tala om Bijou, så måste jag sluta fred med henne, och framför allt med fru Cantalou. Ja, jag vill sluta fred med dem på fullt allvar, och Bijou skall jag gkicka några blommor, soldatens offer åt Belisaire, så vida likvisst Dorante ej sätter sig deremot. . De begge vännerna närmade sig en, oaktadt den tidiga timman, redan öppen butik; Ricourt valde ut åt sig syrener, törnrosor och jasminer, och gaf blomsterhandlerskan adress på den person, till hvilken blommorna skulle skickas: mademoiselle Noöl, gatan Provence. — Det är tolf francs som jag skall betala. min goda fru? — sade Ricourt, i det han ur en illa försedd börs framtog penningarne och räckte dem åt blomsterhandlerskan. — Nu, Henri, farväl! Jag beböfver ännu två spalter till för min följetong; desto värre för läsaren. Det till följetongs-författare förvandlade lejonet tryckte derpå sin väns hand och gick i riktning åt gatan Royale. Synbarligen nedtyngd under bördan af de mest dystra tankar, stod Gontrey några ögonblick helt orörlig på samma plats der Ricourt hade lemnat honom. Omsider, liksom uppvaknande ur en plågsam dröra, gick han med långsamma steg åt gatan Tronchet. Det var, så att säga, af en helt machinmessig instinkt som han igenkände den öppna porten till sitt hemvist och som ban kom upp i afsatsen af sin våning. Knappt hade Gontreys steg hörts RR een ) Se A. B. Mm 37 och 38.