Aftonbladet – 16 februari 1853, sida 2

lott för att affåda andra från att följa exemolet. Men här finnes också en annan Ricourt, känd för verlden, en sådan om hvilken du cke ens gjort dig någon föreställning och som du kan få se nu på morgonen, om du har lust dertill... Det är en ganska egen anblick, det är nästan moral, försatt i handling. Helt upprörd af detta oväntade förtroliga meddelande tog Gontrey sin väns ara; de gingo båda öfver chaussåen och kommo in på Madeleinekyrkans plan, der blomsterhandlarne började utställa sina blomkrukors. . — Du behöfver icke mina lärdomar, — återtog Ricourt; — du är nästan rangerad karl, du; många förhoppningar förete, sig för dig; man vet att du har onklar öfverallt. Alltså är det blott såsom ett psykologiskt rön jag framställer för dig denne verklige Ricourt, denne man, . som icke vet i dag, om. han i morgon får spisa middag. Ah, man säger för sig sjelf: Låt det gå hur som helst; orm myntstyekena äro runda, så är det blott för. att de-må kunna : rulla bort! Och man gör de der flickornas bekantskap, man försmår icke tärningarne; man har sin lilla svaghet för kortlapparna; för öfrigt vet man sig ega snille; man har skritvit några vers, några väl författade bref, man har vänner bland pressen, och man går på oförfäöradt, Sedan kommer er dag, den stora dagen, då börsen är toms och då man måste arbeta med pennan, för att förtjena sitt bröd... Må du aldrig få erfara, bästa Henri, — det är min lifligasie önskan, — må du. aldrig få erfara hur bittert dette bröd är! Jag talar icke om detta lifs vanlige besvärligheter, hvilka du något när kan tänk: dig; jag vill bloit framställa för dig en utsigt: sjuk, orklög, ej mera någon arbetsförmåga, ej mera någon stil, och ur följetongen falle; man au in på fattighuset. Från den före.