Aftonbladet – 16 februari 1853, sida 1

DE 7TI0 TUSENDES ÅTERTÅG), MAJOR FRIDOLIN. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. — Jag finner er, om icke nedslagen, åtminstone tankfull, bästa Anthony, — sade Gontrey, i det han vid ändan af gatan GrangeBateliere bröt den tystnad som han fortfarande iakttagit alltsedan utgången från operan. — Jag har med hela intresset af. den varmaste. vänskap i hela åtta dagar gifvit akt på er; nå väl, det förefaller mig — är det aning eller någon förtrolig. uppenbarelse? — det förefaller mig som. om nägon stor tilldragelse snart skulle närmare bestämma ert öde. Det äricke en otillbörlig nyfikenhet, Anthony, som förmår mig att ställa detta mitt tal till er, det är mitt hjerta som manar mig dertill,.. behöfver jag väl söga er det? Det är den vänskap som i långa år har förenat oss. Den man, till hvilken Gontrey så talade, var något öfver trettio år. Han var lång till växten och hade ett fördelaktigt yttre. Det värdiga, ehuru kanske något kalla uttrycket i hans ansigte mildrades af strålen från två stora blå välvilliga ögon. Den ovanliga rörligheten af hans läppar, jemnheten af deras konturer röjde en själ, lika brinnande i desg önskningar som ståndaktig i dess beslut, Några djupa skrynkor, som fårade gentlemannens panng, sade tydligt att . han, ehuru ung, redan haft sin rundliga del af lifvets stormar och vidrigheter. — Min köra Henri, — svarade med allvargam röst den som Gontrey benärmnt Anthony, — jag väntade mig denna fråga af er, och jag —— ) Se A, B. ja 37.