Aftonbladet – 16 februari 1853, sida 1

stokratiska anspråk han ända hittills hyst i fråga om sin nevös giftermål. Som han framför allt önskade före sin död se sina fäders namn fortplantadt, sade han till mig med den vanliga: kortheten hos en affärsman, att jag måste: göra ett val, lika godt hvilket, och med snaraste skänka honom en liten nevö, som han: kunde få omfamna. — För att kunna åstadkomma detta, min gosse, ftilllade han, -har du ingen tid att förlora.s Den: stackars mannen förutsåg blott alltför väl sitt snart förestående slut; och ni vet att han dog kort tid efter min ankomst, i det han efterlemnade åt mig, utom sina betydliga kapitaler, de vidsträckta besittningar han egde-i södra Afrika. Ingen omtanka för sin sons framtid kunde numera afhålla lådy Sarah från att kalla Hellen sin dotter, och hon gaf sitt samtycke till vårt giftermål med en ifver, som bevisade hela innerligheten af Hennes moderliga ömhet för Hellen och för mig. Sorgetideri efter min onkel var utlupen för fjorton dagar sedan, och i nästa månad skall mitt lifs dröm förverkligas, denna dröm som jag trott för alltid vara försvunnen. Lyckönska mig, bästa Henri, ty jag hoppas verkigen att bli lycklig. Gontreys dystra ansigte lifvades vid slutet f denna. berättelse. Det. så ovanligt stråande uttrycket i hans anletsdrag förrådde hans jertas ljufva intryck. Med varm känsla tog an sin. följeslagares hand, tryckte den ömt lera gånger och sade: — sHvadsdet-är ljuft; bästa Anthony, att feta sina, vänner vara så lyckliga som man SEK att se. dem och-som de förtjena att rara Under inflytelsen af de djupa intryck, som e begge vännerna erfarit, gingo de en stund elt tysta fram och tillbaka; ty utan att märka