Aftonbladet – 16 februari 1853, sida 1

genket,vår helsa öck ofta vår heder: Ewa. ton, förbittrad -af.-de;; ofantliga, förluster jag gjort, och-upphetsad af vinet; beskyllde Jag ör-oärlighet. en viss. kapten: Reidel; som, förbigående sagdt, för närvarande: befinner sig i Paris, och förhvilken jag, oss: emellan; råder er att taga-er till :vara;-ty sedermera-berkräftades min beskyllning, och den ifrågava: rande. personen . blef förvisad riket för dålig! uppförande. i -hennes majestäts -tjenst: Då hyste jag, ännu blott.misstankar:och hade inga bevis; alltså återstod mig endast att betala mina spelförluster och: att slåss. Striden hade för mig-en-olycklig utgång: jag fick en kula i bröstet, och mitt lif sväfvade i fara. Det var nästan under -misströstan om mitt vederfående som man rådde mig: att försöka mitt hemlatids luft, och som man förde mig halfdöd ombord på : skeppet Prince. Albert, som kommit. från Calcutta och som nu gick till segels. till-Europa... Besynnerliga skickelse saf. ödet: det olycksbringande: skott, som träftat mig, skulle nu. återskänka hopp. och lycka-åt mitt lif. Ombord :på:-Prince Albert befann sig: Hellen, Hellen; som nu var enka, och som återvände tillEuropa.: Att beskrifva för er hennes innerliga omsorger: och hennes ömhet för mig, vore omöjligt; henne hade jag nu för andra sången att: tacka för lifvet. Nu omsider kunde ag -aflocka hennes läppar hemligheten af vår skiljsmessa.. . Då lady Sarah : vädjat till den inga flickans tacksamhet och bättre känsla, rade Hellen, som hade min mor att tacka för lt, låtit förmå sig att uppoffra sin kärlek, stället för trolöshet och ett. svart förräderi, ade det i sjelfva: verket varit blott den mest örande sjelfförsakelse. Försynen, som tyckes utsträcka sin välvilliga hand för att bekydda vår kär!ek, förnekade sigicke heller rid vår ankomst till. England. Jag fann min soda onkel. John fullkomligt botad för de ari-!