2 STOCKHOLM, den 15 Februari. Vid jemförelse mellan de i en del Jandsortstidningar för de sista veckorne meddelade uppgifter om priserna å spanmål finner man ait dessa stått högst i en trakt af södra Sverige, der de eljest, om man ser på landets beligenhet och beskaffenhet, borde vara blend de lägsta. Då priset på råg varit omkring 15 rdr i Stockholm, 15 å 16 rdr i Östersund, 15 å 16 rår i Upsala, 14 å 15 rdr i Östergöthland, 13 å 14 rdr i Lidköping och Mariestad, 14 å 15 rår i Jönköping, 16 rdr i Götheborg och Uddevalla, 127, å 1337, rår i Calmar, har deremot samma pris i Sölvesborg varit 17 å 18 rdr och nu sednast uppgifvits till falla 18 rdr, samt i Christianstad 17 å 171, rår, allt 1gs. Så höga priser finner roan eljest endast långt upp ilandet och i bergslagstrakter som genom långvöga transporter måste från andra orter erhålla sina spanmålsbehof, såsorb t. ex. Filipstad, der priset å råg äfven verit 171, 418 rär pr tunna, hvaremot priset å haffa på sistnämnde ställe ej stått högre än 7 å TV, rår, då samma pris åter i Sölvesborg varit 7!, å 8 rdr. Ett sådant förhållande synes oss vara förtjent af uppmärksamhet. Sölvesborg och Christianstad ligga i temligen väl uppodlade trakter, i nära grannskap till den spanmålsrikaste delen af hela riket och med lätta sjökommunikationer till densamma. : Huru kommer det sig då att nyesnämnde tvenne städer skola betala rågen till sitt bröd dyrare äa de flesta andra städer i konungariket Sverige, med undantag af mera aflägsna bergslagsorter? Förklaringen lemnas af ett annat pris, nemligen bränvinspriset. Detta sednare är lägre i Sölvesborg och Christianstad än på något anpat ställe i landet. Då bränvinspriset är 33, 34, 35, 36 och ända till 40 skillingar prk:na i alla nörr om Christianstad och Sölvesborg belägna orter, är det i nämnde städer 30 skillingar. Dessa ställen äro således mycket riza på bränvin, men hafva också i följd deraf ondt om spanmål, enmiedan dels jordens fruktbarhet lidit af öfverdrifven potatisodling och drankfodring, så att jordens -afkastning ej i allmänhet gör eljest påräkneliga framsteg, och dels de mänga brännerierna äro nödsakade att använda betydliga belopp af spanmål, helst sedan potatisskördarne minskats till hälften eller tredjedelen af hvad de voro för 20 å 30 år tillbaka. Några mil der om Christianstad, i Malmö, kostar rågen 13 å 14 rår och således 3 å 4 rår mindre än i Christianstad och Sölvesborg, hvaremot bränvinspriset i Malmö är 32 skillipgar och således ett par skillingar dyrare. Höraf finner man att bränvinsproducenterna i trakterna kring Christianstad och Sölvesborg drifva sin rörelse under ofördelsktigare förhållanden än alla andra bränvinstillverkare i riket, emedan de förre måste betala gina råämnen betydligt dyrare än de andra och likväl få eölja sin tilverkning mycket billigare, och det är ej nog med att dessa producenter sjelfva år efter år träffas af försämrade konjunkturer; hela den arbetande befolkningen uti ifrågavarande orter drabbas i följd af den öfverdrifna bränvinsproduktionen af det hårda ödet att få betala sitt bröd ungefär 20 procent högre än sina andra landsmän, med hvilka de eljest borde befinna sig i någorlunda jemförlig belägenhet i afseende på tillgången af födoämnen. Men en prisförböjning af 20 procent på de första lefnademedlen innebär åter, då arbetslönerna icke i förhållande härtill stiga, en bedröflig källa till fattigdom och wuselbet, vilka slutligen måste utbreda sig bland hela len arbetande befolkningen i orten, om nämnde örelse kommer att under ett par generationer ortgå i samma riktning. Sädana bliva regultaterna af bränvinstillverkningen, som ansetts så förmånlig för jordoruket, då den hinner att i större skala utoreda sig, på sätt samma tillverkning gjort i örenämnda del af landet. Den s. k. hugbewofsbränningen har der stigit till sin högsta vöjd och der finnas äfven många fabriksariade rännerier. Nästan hvarenda bonde drifver n betydlig bränvinsbränning och säljer tusenals kannor bränvin, men till så iigt pris, att insten derpå ofta är ingen. Detta är dock tt sätt att få pengar, och för sådant ändamål jortslutas till köpmännen i Sölvesborg och Uhristianstad stora qvantiteter bränvin innan je ännu blifvit tillverkade, för att derpå erålla förskotter, och somliga jordbrukare, som n gång kommit i behof af dessa förskotter, lifva sedermera af financiella svårigheter vungna att fortsätta rörelsen med en föga et ER ans naletå enom utoiarda frram2lar Anrföa