ej om annat än arrack; om vi tala politik så är det blott för att berömma den gode herr Robespierre, och beträffande koregrafien så värderar man blott Frisettes och drottning Pomarås! ... men derför bör man icke underlåta att beskåda de utgående: det är också ett rätt pikant skådespel, och det kostar ej tio francs, såsom en stalle ... Medan Ricourt så talade gick han med gin följeslagare fram åt porten tilvestibulen. Efter någon villrådighet beslöto Måquinet och Sampigny att följa deras exempel. Bland den menniskohop, som i detta ögonblick uppfyllde operans korridorer och vestibul, påträffade man allt hvad Paris egde rikt och elegant. Oaktadt den långt framskridna årstiden, förmådde likväl den bistra kölden de vackra åskådarinnorna att påtaga sina vinterrustningar, och de nyfiknes blickar måste bana sig väg genom vecken af den tjocka kaschmirschalen eller den vadderade sidenhufvan, för att i flygten kunna uppsnappa en smidig växt eller ett blomstrande ansigte. En grupp af språksamma herrar, midt ibland hvilka utmärkte sig de fyra unga mäa vi redan sett i vestibulen, syntes särdeles ifriga att bli bemärkte af de skönheter, som lemnade opera-salongen. De komplimanger, som sommo från denna grupp, emottogos alltjemt ned artighet, och de utmärktaste bland de sköna sökte att genom förtjusande småleenlen mildra de stränga domarna af den bulersamma areopagen. — Se så, Henri, rodna icke så der, — sade Ricourt till en ung man, som stod framför honom! första ledet af gruppen, och hvars vårdade lädsel och ädla skick bildade en motsats till nterlokutörens temligen alldagliga hällning;! — rodna då icke så der, Henri, — fortfor Rhicourt, — du är väl icke en ung flicka hel-! er . . . Det är redan kändt, att du fastnat i snaran. Samma öde väntar också flera ani dra... . i alla händelser, min vän, kan man i göra värre dumheter än den att svärma för : Bijou . . . — Och Ricourt sökte ge styrka åt in argumentering genom attrycka i den peri