Aftonbladet – 14 februari 1853, sida 3

ändamäl att göra sig bekant med andra länders folkjundervisning, hemfaller boken, när den engäng blir färdig, åt en allvarsammare granskning än hvad som nu kan egnas ät dess början. Men vi kunna ej undertrycka den anmärkning att vi af en person, som reser på offentlig bekostnad för att studera ett utomordentligt vigtigt ämne, väntat nägot bättre än det nyss utgifna Häftet tycks lofva. De oräkneliga pjorigheter, den oangenäma pietistiska ensidighet, den äckliga gudsnädlighet som genomgär denna framställning, kunde i någon män ursäktas i hr Ekendals Tidskrift, der vi läst en stor del af hvad som i föreliggande häfte äter erbjudes, men i ett omfattande ärbete öfver Folkskolan äro de i värt tycke oförlätliga. Sädana anmärkningar som att hr Ekendal i Danmark ej kunde se skilnad på en mamsell och en fröken — hvilket han deremot i Sverige finner helt lätt — och mänga flera i samma anda, äfvensom den stygga -rotvälska hr Ekendal så ofta begagnar för att citera danska personers ord eller åsigter, borde bannlysas ur hvarje arbete som är ämnadt för en städad och tänkande allmänhet. Att hr E. skulle i grund nedgöra den danska folkskoleinrättningen var Öss ej oväntadt, men vi tro att det torde dertill behöfras litet mera omsigt och opartiskhet än hvad här tyckes vara använd. -Derom är det emellertid förtidigt att yttra sig, enär föreliggande häfte är så godtsom endast inledning och vi skola -dertill -äterkomma. Här mä det endast tillätas oss-att-ystira ett välment räd till en författare, hvars välvilliga och verklig: goda äsigter vi visserligen icke misskänna. Vill han skaffa sig aktning och uppmärksamhet för sina äsigter i en af samtidens vigtigaste kulturfrägor, må han ocksä behandla allmänheten med litet mera aktning och förskona den för det koketta pjoller, det--behagsjuka fromleri som ger en sä -fränstötande karakter ät början af hans arbete. Hr Siljeströms förlidet är utgifna resa i Amerika, hvilken behandlar samma ämne, torde-genom sin ädelt manliga -och värdiga tonart, sin flärdfria, enkla och grundliga framställning, kunna blifva hr Ekendal ett nyttigt och helsosamt föredöme. a Den lille Italienaren eller italiensk språklära i tjugu lexor af Vergani. Efter femtonde upplagan på svenska bearbetad af M. Schick. Ett litet anspråkslöst men nyttigt och behöfligt arbete. Den italieuska litteraturen eger för närvarande icke den egenskap att locka nägon till studium äåf det i och för sig sjelft så sköna språket, men den äldre, klassiska litteraturen är så mycket rikare, och den nyare musikaliska bildningen kan ej gerna umbära all insigt i detta språk, hvars studium för den som förstär latin eller fransyska icke erbjuder någon särdeles. svärighet eller fordrar nägon stor möda. Verganis lärobok ätnjuter ett högt anseende och bagagnas at alla nationer. Om den svenska utgifvarens ätgörande är mgenting annat än godt att säga, Han har gifvit paradigmerna öfver verberna ett begripligare utseende, genom införande af de hos oss vanliga fransyska namnen på tempora — öfversättaren får förlåta oss att vi icke kunna med hans modernisering af detta ord till temper — och de sammandragaingar och inledningar hvilka hän här och der tillåtit sig synas oss vara ganska ändamälsenliga. — I bokhandeln har nyligen utkommit Myosotis. Bilder, Intryck och Minnen-ur lifvet naturen och dikten af F. B. -C., innehållande smärre skaldeförsök , ätskilliga -deriblandsatta i musik. af vära förnämsta tonsättare, wBilder från Halland, utgörande historiska och topografiska Skildringar af denna provins, sex mänader på kanonsluparne, en berättelse från fälttäget mot Norge 1814, hvilken varit förut meddelad i Svenska Tidningens följetong, samt slutligen still Ängermanelfven och -Solefteädalen, intryck från en resa 1850. Uppsatserna i obunden stilhöra till samma litteraturgren, som Wingårds och Mörners minnen; det är en äldrig man som gersa dräljes vid erinringarne frän sina yngre dagar , och -han meddelsr allmänheten dessa erintingar i städad och behaglig form. — En annan liten samling af -poesicr utan något anspråk är Aftonsånger af P. O. Winqvist. Sjelfva titeln innebär huru författsren önskar att de skola betraktas öch afväpnar kritiken. Srde :