verlden. Hade det varit annorlunda, ekulle Santillian kanske hafva varit förmäten nog att tro sig älskad, så öm och beständig var hennes kärleksfulla omsorg om bonom; men det var ett svalg emellan dem, som han kände omöjligt att öfverstiga, och en gång då han. svagt försökte att göra detta, skyggade Ruth tillbaka med så ögonskenlig sorg och förvåning, att Santillian knappast hade mod att återigen möta hennes melankoliska blick. Behåll henne hos dig ännn en liten tid, bästa Rutb, sade Santillian, då han slet sig bort från Lewellyn, i det han lade sin dotter i Ruths armar; behåll henne bös dig änvu en Jiten tids till dess jag har ett hem färdigt att mottaga henne — att mottaga henne ur dina Bbänder som mitt käraste sällskap och min bästa vän. Hennes blifvande hem skall ej blifva långt från ditt.n Ej heller blef det så, ty Santillian köpte en egendom i närheten af Lewellyn, der han ann daglig snledning till större tacksamhet met Buth, som hade uppdragit en så ljuk bomma för att lyckliggöra och försköna har g hem. Hit kommo mir och m:ra Ephraim, Jå de besökte Lewellyn. Och besynnerliga sok! — M:r Epbraim hade ätervunnit 2ynen, ch var likväl blind! Famlande i fullkomligt mörker, ledd af sin tillgifna maka, såg han ru mer än han någonsin förut sett, ty ban såg sina egna villfarelser, och famn sn hustrus. värde, ofta erkännande att bon var Jen klisraste stjerna som lyst på hans stig. Hit kommo äfven fröknarna Howard — idel skäret och löje, skrynklor och silfverioc Ty bjertlighet och välvilja: de läto de hvä : salarna i Lewellyn ånyo genljuda af enkla olksånger, så att den inde Martin Barston blef helt svartsjuk, Och var ej Ruth Lewellyn lycklig och belönad? — hon hvars sjelf uppoffring varit så fullkomlig. Hennes många och med klokhet utöfvade RR v 5sevigade hennes namn i mångas bjer. mm dt öfter att hon flyttat till det bättra land, dit hennes själ längtade. Sluta