kunde knappast släpa sin utmattade varelize till foten sf St. Agnes kors, och när jag sade henne att Lewellyn låg blott på kort afstånd derifrån, och att dess ädla egarinna aldrig tillbakavisade den olycklige från sin dörr, utropade qvinnan vildt: ,Icke ett steg närmare — icke ett steg närmare! Jag vågarej ohelga dess tröskel eller ens dess område. Här vid korsets fot vill jag lägga mig ned att dö — mitt hopp är döden!s Och ack, älskadeladygförtfor den gamle mannen, sjelf lifligt rörd; att höra hennes konvulsiviska snyftningar, då hon sjönk ned b Men innan jag lemnade den olyckliga varelsen, delade jag med henne mitt lilla förråd ; hon tillbakavisade dock at! föda med leda, ehuru hon med: begärlighet sväljde en styrkedryck, utan hvilken vi barder aldrig vandra. Denna upplifvade henne och hon bad mig uppsöka Lewellyns egatinna och bedja henne i den Högstes: namn besöka S:t Agnes kors — och komma allena. Hon bad mig säga er, om ni tvekade, att hon hade underrättelser att meddela om en från hvars hufvud ni-en gång klippte en lång, vacker hårlock., Jag har dröjt för länge — jag har dröjt för länget, utropade Ruth på det högsta skakad och kastände en stor sbawl omkring sig, var hon färdig att skynda bort, då den blinde Martin Baraton, eom med synens vishet och instinkt hörde och dömde om hennes rörelse, hejdade henne med de orden: Vore det icke bäst att några af ert folk följde er på afstånd för att vara till hands vid er kallelse, ty det tycktes mig sit den stackars qvinnan var i ett höget försvagadt tilistånd och kunde behöfva hjelp, om man skulle föra henne hit?2 aTacky tack; goda Martin, för er omtankar, stammade Ruth; sskicka endast Dona och Filip.s Filip var förvaltare och hade grånat i Levellynska familjens tjenst; intet annat öga fick e hvad Ruth ru skule bevitina; hon anade anningen och skyndade tyst med snebba, hörbara steg på vägen till S:t Agnes kors.