Aftonbladet – 12 februari 1853, sida 3

AA a fr ee RT RR ad mv RR janledda förolämpningar. UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladete korrespondent.) Köpenhamn den 7 Febr. iElSedan jag sist skref har den länge förberedda krisen inträffat, ehuru något hastigare är man hade väntat, genom Folkethingets upplösning. Frågar ni mig, hvilken sinnesstämning denna händelse frambragt rundt omkrimg i landet, så mäste jag svara, att då den första bestörtningen, hvaraf de i politiskt hänse. ende mindre bildade straxt intogos, hade hunnit sätta sig, så måste man berömma den allmänna sinnesstämningen: det har kommit lif i folket, icke en rastlös oro, men den lifliga rörelse som är alldeles oumbärlig, om icke det konstitutionella machineriet skall afstanna. Ministeren räknade mycket på surprisen å la Louis Napoleon, regeringen ville imponera på massan, men i stället för en, viljelös oordnad hop, har den funnit en välorganiserad armå, som i alla händelser skall göra ett kraftigt motstånd, om den än icke segrar. Ty — det kan man icke neka: den nya alliansen mellan ministårenr. och det reaktionära helstatspartiet å ena samt Bondevännernav å den andra sidan är egnad att väcka många farhågor i afseende på uigången af de förestående valen den 26 Februari. Och denna alliäns är åter ett bevis på det underliga undantagstillstånd hvari vi nu på det fjerde året befinna 0ss. Ernellertid gifva de dagligen inlöpande underrättelserna från landsorten skäl till den förmodan, att ministeren och )Bondevännernav icke obetydligt missräknat sig.Huru mycket omak Bondevännerna än gjort sig för att hålla bindeln för bondeståndets ögon, synes det dock som om detta så småningom börjar att skymta Sanningens ljus, och huru mycket ministeren än försökt att terrorisera embetsmannaklassen, finnes det ännu ständigt frihetsölskande och patriotiska embetsmän som icke låta skrämma sig genom hot, afskedande 0. Be Ve Detta är i synnerhet hvad bondeståndet angår så mycket märkligare, som hvar och en som något känner den danska bonden, vet huru föga han förmår att skilja mellan ministeren och konungen och huru starkt hans hjerta hänger vid majestätet; och lägger man härtill, att det )Bondevän-ministeriella partiet icke blygts att draga konungens person nedi valstriden och försökt att förvirra begreppen genom att framställa majoriteten i Folkethinget såsom den der genom sitt votum mot ministeren ställt sig i opposition mot H. Maj:ts personliga vilja, så är det än mera glädjefullt att bonden med sitt sunda förstånd på flera ställen kunnat göra sig fri från denna inverkan och se klart i detta virrvarr. Detta är isynnerhet händelsen i Fyen, der den store agitatorn Baltzar Christensen drager omkring och håller möten för att agitera för ministeren. men utan nytta. Ty med honom följa öfveralit flera bönder, som insett hans och sBondevännernas falska spel, och som trädå upp efter honom på alla ställen, der han talar, och tillintetgöra helt och hållet intrycket af hans sofisterier. Det synes gå med bondeståndet hos öss söm med själarne efter döden, enligt de Katolska föreställningarne; ty liksom dessa skola genomgå en pina i skärselden, innan de bli:vå riktigt luttrade, så synas våra bönder först skola passera den bondevänliga, skärselden, innan de kunna träda fråm i sin sjelfständighetskänsla. Först var Lolland starkt ansatt af farsoten, om jag så fär kalla det, men denna provins har för längesedan rensat sig derifrån, Fyen synes nu följa detta exempel och snart kommer väl turen äfven till Själland. Hvad ministeren angår, så har den förlorat mycket i anseende äfven hos de riktigt yfverborna aristokraterna, af hvilka det dock endast finnes få; ty dessa hä i sitt innerstå hjerta blifvit kränkta af alliansen med Bonde: vännerna. Men ogillandet så väl från denna som från den andra sidan bryr ministeren sig icke: öm, hvilket allrabäst visar sig genom den sednaste händelsen som satt sinnena i em s stärk rörelse, nemligen förbudet riot att Hälla de två danska bladen Feedrelandet, och Dägbladet) i Slesvig, någonting som. man icke e gåpg i ahsolutismens välmaktsdagar vågade utföra: Detta förbud är mycket betecknande för vårt helw tillstånd; det ger en åning: om hvad ministeren ville göra, i fall den Hade tömmarne helt och bållet i sin hand, utan att behöfva frukta den kontrollerande besvärliga riksdagen. . Ty man bör för all del icke tro att de nämnda bladen hatfullt och orättvist ha kritiserat Carl Möltkes regring i Slesvig. Tvertom! De ha erkännt det verkligt goda, söm genönmh honom kommit till sin rätt i denna provins och kanske till och med mer än tjenligt varit tillslutit ögonen för de anmärkningar, som man i detta hänseende kunde och borde görå mot Carl Moölike. Nej, orsaken till förbudet är helt enkelt den, att man vill på: allt sätt förfölja och undertrycka den del af pressen, som icke stämmer mm i lofsången öfver den nuvårande ministören, och då man icke kan träffa dem i de delar af landet, som öfverskyggas af den konstitutionella friheten, så! 2 AA Il AR torritöriima der käÄnnngen I