Aftonbladet – 12 februari 1853, sida 1

Och han vann verkligen och lefde på sin vinst ty hans utgifter öfvergstego vida hans nuva rande små inkomster; men Rosamunda måst hafva sina prydnader och beqvämligheter — dyrbara smycken, sällsynta blommor och et vackert, fastän enkelt ekipage! Hon frågad aldrig hvarifrån Santillian förskaffade mede för att tillfredsställa becnes cupphörliga for dringar — de blefvo tillfredsstöllda; och hor ansåg sig såsom en lidande och uppoffrac martyr, och sitt älskade barn såsom beröfvad ett nästan furstligt arf genom dess egen faderas dårskap. Men ehuru Rosamunda aldrig frågade, me: än misstänkte hon dock den källa hvarifrår hennes man hemtade sina tillgångar; ty hor visste att deras verkliga inkomster för det närvarande voro otillröckliga att betäcka deras lagliga utgifter. ,Hvarföre skulle icke jag också försöka min lycka på spel, tänkte Ro. samunda då hon gaf akt på tvenne af sins fruntinmerebekanta — tvenne sminkade gamle Jesabellor — som med tindrande ögon och darrande hufvuden ströko till sig sin vinst. :Om de vinna, hvsrföre skulle icke jag göra det? Jag vill i alla fall endast försöka och våga ett lappris. En ond genius var till hands för att understödja henne i detta beslut, uti skepnaden af en viss grefve Victor Montalban, hvilken man den ena aftonen efter den sndra kunde få se lutad med behaglig vårdslöshet öfver den stol i hvilken den sköra mrs BSantillian satt, hviskande till henne bakom hennes golfjäder och på allt sätt uppbjudande sin förmåga att behaga. Han varen vacker ung rasn med ett soselikt utseende, med utmörkt hållning och pelefvenhet; ochryktet omsqvallrade med sina usen tungor att han gjort flera eröfringar än ågon annan Adonis vid hans ålder, Föga fundsvärda utmärkelse, förenad med det för la bekanta faktum, att ban var en kall och veslutsam spelare! Rik och liderlig, hvilken arlig förtrogen för ett ungt och älskvärdt ruatimmer, hvars man sällan var vid hennes ida och hvars likgiltighet endast var alltför