Aftonbladet – 12 februari 1853, sida 1

SANTILLIANS VAL.) ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN. Nyheten om Santillians ruin hade spridt sig — men det vackra könet fruktade att Rosamundas sjukdom kunde vara smittsam! Det är en gammal och ofta berättad historia om sommarvänner,, som icke behöfver upprepas. Stackars Santillian ! Han hade aldrig drömt om sin hustrus förebråelser, han trodde att bon älskade honom för hans egen skull, och till och med då han hörde hennes bittra klagan banade sig ganningen endast så småningom väg till hans hjerta. Men när den begynte alt tränga sig till hans innersta, så uppstod motbeekyllningar — denna det äktenskapliga lifvets förfärliga olycka — hvilka började så småningom och slutade i förskräckliga och ofta återkommande tvister. Han smädade henne för den fattigdom från hvilken han tagit henne; hon smädade honom för hans enfald att icke bättre taga vara på sin förmögenhet; och härefter blefvo desza ord uttalade, hvilka lemna efter sig en skarp gadd, som allt mer och mer fräter omkring sig. Ord, ord, orålasgäger Hamlet. Gud bevare oss för ordens förstörande maktl Vv. Bosatta i Paris, dit de skyndade då de lemnade Italien, glömde Santillians för en tid sina olyckor. De byrde ett litet men elegant hoteli i ett af de bärta qvarteren, hvilket snart fylldes af en hop dagdrifvare; särdeleg-af manliga könet, dilockade af den tjusande vär dinnans behag och värdens goösinta; angenäma sätt. Santillian hade bittils aldris varit begifven på spel, aldrig förut deltagit i förnedrande Utsväfningar; men nu vunno båda dessa laster småningom insteg hos honom — skulderna ökades och Santilion drack för att dränka tankarne; och han spelade såsom han såg andra männer spela, i hopp om vinst! ) Se A. B. N:o 3134.