Aftonbladet – 11 februari 1853, sida 2

Rosamundasi öron, hvilka voro stämda för helt olika toner; men ack! hennes verlds orena och slamrande musik förqväfde snart minnet af den lilla-fågelungens ljufva och oskyldiga toner, och den grannt befjädrade fågelmodren utbredde sina fjädrar för den handklappande hopen, utan att ge akt på det svaga, älskande rop som ljöd från nästet derbakom. Slutligen talade de om att återigen besöka England; — detta framdeles tycktes nära att förverkligas, men olyckan rufvade öfver dem; en vexling af lyckan hotade det åt verlden hängifna paret, och det dystra mörkret på deras bröllopsdag kom nu för att följa och insvepa dem. Förlust af förmögenhet — förskräckliga ord för den gode och redlige men huru långt mera öfverväldigande för Rosamunda och Santillian! Den förfärliga underrättelsen bars på snabba vingar: bankiren, i hvars händer Santillian vårdslöst eller oförsigtigt hade anförtrott tre fjerdedelar af sin förmögenhet, hade rymt såsom en. ruinerad, vanhentad man. Bankrutten var fullständig och Santillians jemte många andras förmögenhet var utan hopp förlörad, Rosamunda stormade, rasade och gret liksom en ursinnig; Sans tillian stannade ej att höra hennes förebråelser : han flög på förtviflans vingar till sitt fädernesland för att tillse om något kunde göras för att rädda åtminstone en del: det var förgäfves, och han återvände till sitt hem på fremmande ort, der han fann henne, som borde visat sig såsom hans bästa rådgifvare och vän, liggande på sjuksängen, förtretad vid hvarje anmärkning af alla sina glada umgängsvänner. (Forts.) — Fn doktor A. Carosio i Genua tror sig hafva gjort en uppfinning i samma syftning som Ericsson; genom den elektromagnetiska kraften vill han kemiskt sönderdela vattnet och sålunda med ofantlig sesparing i kostnader låta vattenångan ersättas af gas.