touns små tillgångar kunde medgifva. På detta sätt klädd hade Santillian första gången sett. henne; och. beundrade han väl henne mera nu än då? Hade.de väl någonsin tillbragt lyckligare tinmar än dem som så hastigt förgått i den lilla. tråkiga småstaden? Dessa närgångna frågor blefvo obesvarade, troligen emedan sjelfva frågorna aldrig. gjordes; ty det var ej m:rs Santillians vana att ransaka sitt bjerta i ensligheten. Hon önskade scenförändring, eggelse, omvexling; och: det var nog för Santillian att höra sin hustru uttrycka en sådan önskan, understödd, som den var, af läkarens råd. Således reste det unga paret till den solbeglänsta södern och blefvo för de tvenne följande åren resande på kontinenten, der de med oförsvagadt nit och lif deltogo i alla de förnämsta städernas nöjen. och förströelser. Det är ibland förvånande att se huru mycket de fina, spensliga varelserna från våra nordliga klimater kunna utstå, hvilka mödor de kunpa utbärda, hvilken mängd af försakelser och faror, när de inandas utländsk luft och underkasta sig fremmande vanor; -Forntidens ärofulla monaumenter och bildstoder blefvo alla förbisedda, eller om de alls. sågos, endast bevärdigade med en flyktig blick af Rosamunda, och detta blott emedan der var modernt att se dem — och att säga några toma fraser om kärleken för gnillet och dess verk. Rosamunda erfor ingen oförklarlig rörelse nät hon såg ställen, utmärkta af stora handlingar, ty detta är endast sådana själar förbehållet, som äro mäktiga af de; starka religiösa intryck, från hvilka vallfårder till vissa helgonaltaren härleda sig, Hon hörde resande tala om -sköna ögrupper uti azurblåa sjöar, der purpurfärgade berg uppspirade, och skogbeväxta dalar gåfvo gensvar åt underbara fåglars sånger; der städer voro byggda på ängar, be