Aftonbladet – 11 februari 1853, sida 1

rt SANTILLIANS VAL?) Medan Ruth varsamt afklippte hårlocken, öppnade Rosamunda lådan och utropade, då hon såg de dyrbara och blixtrande briljanterna: . Omöjligt, bästa Ruth, kan jag mottaga en så dyrbar gåfva; i sanning, jag kan det ej. Kanske skulie Santillian ej tycka om att Jag gjorde det.n Detta sades med någon stolthet; med mera bjertlighet fortfor hon : Du kan dessutom sjelf behöfva dessa praktfulla juveler. . Ruths svar var eftertryckligt, nästan högtidligt, icke sjelfva orden — de voro enkla nog — ntan egentligen sättet hvarpå de sades. Säg Sidney Santillian, att han samtycker till en persons önskan som nu är en engel i himlen, och för denna vördades skull skall han ej tveka att låta dig bära dessa diamanter. Hvad mig angär, skall jag aldrig mera bära jnveler. sa . Och med en öm omfamning och ett Gud välsigne och bevare er bådals var hon försvunnen och Roromtmdn hörde vagnen hai (0) enne bort. ntigt föra BARDA då Santillian kom till Talissen; det var den vackraste solnedgång, och Rosamunda väntade sin älskade i en liten sal med utgång åt verandan der. han NR gå förbi. Ruth Lewellyns porträtt, ett ni tycke i kroppsstorlek, hängde i detta Jumo... ÖS föreställd i klosterdrögt; en nunneslöja föll i rika veck på ömse midor om hennes lugna madonnapanna, och hon höll ett kors upp!yftadt i sina händer. Rosamunda stod under ) Se A. B. N:o 3133.