Aftonbladet – 11 februari 1853, sida 1

deras giftermål; kom ihåg detta, min älskade. Men i förbigående sagdt, så får jag ej glömma att visa min smak i val af smyckeny, fortfor Santillian, ledande Rosamundas uppmärksamhet på ett rikt arbetadt skrin, hvilket då det öppnades framtedde perlor af makalös skönhet. ,Jag vet ej hvilket som skall passa dig bäst, min lilja! utropade den förtjuste älskaen, de dyrbara briljanterna eller de kyska perlorna; men det vet jag, att den älskliga egarinnan fördunklar dem båda., Bröllopsmorgonen dagades dystert, ehuru den föregående aftonen lofvat ovanligt vackert väder; himlen var mulen och blyfärgad, och len tunga atmosferen ingaf qväfvande käneor, då de lågt gående molnen utgöto sig i ett oupphörligt tätt duggregn — ett af dessa hopplösa slags regn, på hvilket man ej kan se något förnuftigt slut. Byns flickor borde enligt Ruih Lewellyns anordning strött blommor på gåvgstigen som förde upp till den illa af murgrön betäckta kyrkan; de försökte att göra så, men det var ett melankoliskt försök; och den svaga klockringring, com efter den heliga ceremoniens slut ljöd från den vacklande klockstapeln, öfverensstimde med Jen gråtande scenen omkring. Men brudoummen såg endast sin rodnande brud, och hon såg i perspektiv en hel framtid af klara solskensdagar och brydde sig ej om denna enda dystra. . Under första året af deras giftermål förde mr och mrs Santillien ett jemförelsevis lugnt och anspråkslöst lif; äfven Rosamundas äreystna förhoppningar tycktes hafva inskränkt sig till den lugna tillfredsställelsen af huslig sällhet, och hon tillstod sig vara sfullkomligt ycklig,. z Fullkomligt lycklig! Sällsynta ord! Hwu mången oerfaren och tanklös varelse, som yttrat dessa ord i sitt tacksamma hjertas fyuil