Aftonbladet – 10 februari 1853, sida 2

viska till sitt! eget samvete: Och nu kom; örahvad-hon ville, den: förrädiska rodnaden ch steg till sjelfva hennes tinningar. Hon egynie att fatta den högsta afsmak för Ruth, ich såvär det ofta: vi älska ej dem som uppäcka våra svagheter och fel! För att-ombyta mne, sade hon med låtsad likgiltighet: . Kanskedu har rätt, Ruth Lewellyn, i vatt gha dig åt ogifta ståndet; du undslipper deri;ehom-en hel:hop omsorger och mycken oro. ;e på den stackars, goda mrs Ephraim, vore oh en qvinna med stolt och lifligt sinne, kulle hennes mans :liknöjdhet drifvit henne ill ursinnighet eller: krossat hennes hjerta: ch ändå vördar verlden mr Ephraim, han allas en moralisk man och är ofta färdig att öra en tjenst, när det ej för mycket strider not hans sjelfviska vanor. Jag tror att nåra af hans ä skade stjernor måtte gått till vila, annars hade han väl ej förslösat tiden ned att följa mig hit, ehuru jag sedan dess snappt har: sett honom., Jag har ej heller mycket sett min förmynlare de sex månader jag varit under hans tak, och jag håller med dig så till vida, att jag inner mrs Ephraim vara att beklaga,, sade Ruth. Mer än tjugo år hafva verkat en beIröflig förändring hos henne. Hon var en af röknarne Howards yngre ungdomsvänner, och le talade ofta om henne som om den gladaste, yraste och stoltaste flicka som kunde finras; men du ser, Rosamunda, attjeburu hon ir eller var hvad man kailar en stolt qvinna, hon dock ej drifvits hvarken till förtviflan eller dött af ett krossadt hjerta. Nej, tro mig, srössade hjertan tillhöra mera romanerna än verkligheten, ty menniskohjertat är ett sest ting och kan utbärda mycken hård behandling, innan det just brister, och när det brustin, fortfor Ruth småleende, så duger det ändå länge, länge till dagligt bruk. Hvad oursinnighetv som du talar om angår, så huru skulle den ega rum? Hvilken fristad bar mrs Ephraim att fly till? Och om hon bade det, egde hon rätt att anse sin mans jelfviskhet och sin egen ensamma Jott såsom